”Projekt Rädda Ängshöken”

Ängshöken (Circus pygargus) är den öländska fågelvärldens adelsmärke. Tyvärr minskar antalet par i hela Västeuropa – så också i Sverige. Öland – som hyser mer än tre fjärdedelar av den svenska populationen – har på några år mist en tredjedel av sina par. Och inte blev det bättre av att nästan alla par plötsligt lämnade agmyrarna och alvaret under 2013. De fick för sig att lucernvallarna skulle vara ett bättre alternativ. Här kommer mer info om detta fenomen att presenteras efter hand.

”Rädda en art” är en frivilligorganisation vars mål är att få fler av oss att engagera sig i arbetet med att skydda vår biologiska mångfald – som enskild person eller som organisation. I smått eller stort. Målet är också att i möjligaste mån – och på olika sätt – försöka bidra till finansiering av sådana insatser. Svalgården Ängshök har i dagarna anslutit sig till Rädda en art. Tips: Backsvalorna i din närhet är ett exempel på en organism som skulle behöva ditt skydd. En annan art som kan behöva hjälp är släktingen hussvala som verkar minska sakta men säkert. Se www.natursidan.se.

SENASTE NYTT 2021   UPPDATERAT 2 oktober

211002: Kort sammanfattning av hur det slutade i ängshöksruggen utanför Svalgården. Gryningspatrullens slutsats är att vi haft två ängshökar och sammanlagt tre blåhökar inblandade i konstigheterna. De tre från första observationen blev först fyra och direkt därpå fem. Redan första morgonen kunde Patrullen fastställa en blåhök och en ängshök. Den tredje var med yttersta sannolikhet också en ängshök. I mörkret dag tre lyfte plötsligt fyra hökar ur ruggen – två små och två större. Direkt tillstötte en femte nånstans ifrån. Den drog sedan söderut direkt och det gick att se en kraftig streckning, smalt halsband och fem fingrar – en blåhök. De andra fyra släntrade åt NO. På kvällen kunde tre likstora individer fotograferas och allt tyder på blåhökar. Tyvärr fanns inte de två små på plats. I gengäld flög en ängshöksunge förbi Ektornet igår. Slutsatsen blir att två ängshöksungdomar öppnade sitt hem för några nya vänner från Norrland som saknade ett bra ställe att bo. Det är oerhört svårt att tänka sig att fem blåhökar valt att övernatta i ett främmande f d ängshöksbo – utan att ha blivit inviterade. I vilket fall förbannar Patrullen sin sjukdom som lett till att handkikaren inte går att hålla stilla och att tuben skakar i takt med Patrullens frossbrytningar. Annars hade det säkert gått att i mörkret räkna de långa fingrarna på de två små. Se bild här ovan.

Kalaat Khasba
Sidi Addi

210926: Den gode Clyde sov i natt precis utanför Kalaat Khasba i Tunisien, medan Gösta tog sig en lur i Sidi Addi, Marocko. Clyde är tyvärr på väg in i Algeriet där vi tydligen inte har några telefonsamtal. Här hemma hölls igår en kollektiv hyllning till alla våra ängshökar, närmare bestämt vid invigningen av årets löktavla i Ventlinge. En vacker ängshökshane fångade direkt publikens blickar. Och under honom fanns en ängshökstomt återgiven m hj a lök. Det är uppmuntrande att andra än vi själva uppmärksammar ängshöken och vårt gedigna arbete!

Bättre reklam än så här är knappt tänkbart! Vi kan nog räkna med att lokalpressen uppmärksammar det!
Undrar vad Gösta pysslar med?
För att inte tala om Clyde!

210920: Det är bara Gösta och Clyde som bryr sig om att hålla oss nagelbitare underrättade. Frågan är bara varför de båda plötsligt valt att vända tillbaka långa sträckor norrut i Marocko resp Tunisien? Clyde har förvisso hittat ett trevligt ställe i områdena runt Banzart. Göstas Sidi el Hattab ser inte riktigt lika lockande ut, men utanför murarna öppnar sig vidsträckta olivoljeodlingar. Så han har det nog bra! Här hemma återstår bara att betala ut hyresavgifter till markägarna, dela ut diplom och T-skirts samt att skriva årets rapport. Anders Åberg tar över ansvaret fr o m att planeringen av 2022 inleds och vi behöver inte tveka om han gärna ser ännu fler (aktiva) medarbetare. Vi vet inte, men det är inte osannolikt att antalet par ökar dramatiskt – nu när fyra års imponerande ungproduktion ska börja avteckna sig i statistiken. Vi får hoppas på att fler väljer naturbetesmarker och att antalet ”lätthanterade” kolonier ökar!

Floden Banzart har inte många likheter med Frösslundabäcken….
Sidi el Hattab
Lite drygt fem timmar tog trippen över Medelhavet.
Ramdane Djamel (liknar Öland en aning).

210916: Gösta har nu tagit sig över Medelhavet – i år lite mindre försiktig med valet av passage. Han befinner sig nu i Ramdane Djamel i Algeriet. Clyde trivs på Sardinien. Är han kvar i morgon ska vi titta närmare på hans val av biotop. Inga sändningar från Robban och Mats. Mats har nog helt enkelt ingen tillgång till internet (eller vad det nu är…). För Robban hyser vi en lite större oro. Antingen är han eller sändaren död.

210911: Nu har alla 61 ungarna, de ca 50 föräldrarna och övriga 26 vuxna som avstod häckning, lämnat Öland. Vår nye ängshöksterapeut Anders Åberg har varit nere på Falsterbo Bird Show och presenterat projektet. Av allt att döma visades ett stort intresse bland besökarna. Just nu känns det tomt, men mycket tyder på att flyttningen löper på bra för alla inblandade. Här kommer en liten presentation av var våra sändarförsedda hanar befinner sig. Mest oroande är att Robban inte skickat några meddelanden sen den 25 aug då han befann sig på sin vanliga nattkvist i Djurstad träsk. Närmast anhörig ängshöksterapeut (Robert Franzén) har varit och kollat punkten för sista kontakten. Inget tyder på att han (Robban Fågel) ligger död eller avfjädrad i området (några kvm noggrannhet). Han har nog bara haft oturen att få bära runt på en oduglig sändare… Clyde tar det ganska lugnt. Via Tyskland, Tjeckien och Österrike, har han nu nått italienska Bric la Plata en bit väster om Turin. Han verkar vara i fin form även om han fick hela besöket här hemma ogjort. Han har bestämt sig för att uppvakta en äldre tjej 2022. Gösta är i Fitero mellan Pamplona och Zaragozza i Spanien. Fr o m nu kommer han nog att hålla sig till sin ”vanliga” rutt – nära Gibraltar. Gösta gillar inte vatten men säger sig vara nöjd med att ha fått se Eiffeltornet – från ovan. Längst har Mats från Alby hunnit. Snart kommer dock bristen på Marockanska telefonkiosker att innebära mindre frekventa vykort från honom. Det är fantastiska vyer som erbjuds den som orkar flyga! Och här hemma går en annan Gösta av och an och oroar sig för om den sista ängshöken passerat hans ögon. Det är många tunga månader till april -22! Samtidigt känns det oerhört tillfredsställande att årets fantastiskt skickliga ersättare – tillsammans med allt fler engagerade volontärer – står beredda att ta över rollen som ängshöksterapeuter. De ca 130 öländska ängshökarna kan med tillförsikt glida in över vår kustlinje om knappt åtta månader!

Göstas dagstur den 22 augusti.

210827: Gösta vaknade i morse mellan Kassel och Erfurt lite väster om Magdeburg(!). Mats har passerat Hannover och övernattade i Klötzer Forst en liten bit från Magdeburg(!). Lågt räknat verkar 22 st 1k ha setts sträcka ut mot SV vid Ölands s udde. Den 21/8 sågs, som sagts tidigare, två lämna södra Gotland varav minst en var född i Frösslunda.
Den 22/8 sågs två dra mot SV från Ölands S udde för att strax därefter försöka sträcka ut mot SV från Utlängan i Blekinge. Samma kväll flög två ut från Nabben i Falsterbo. Man undrar om det var samma två kompisar/syskon hela vägen! Från Nabben har totalt fyra kids gått ut mot SV. Så ser det ut hittills. Snart kan vi inte räkna med att få se fler barn i år😢. Fast det är förstås bara bra om alla 61 (ev 64) lämnat oss i bra hull samt krya och friska. Det är nu helt klart att våra insamlade medel räcker för att täcka även 2022. Men visst, lite säkerhetsmarginal skadar förstås inte…

210823: Nu kan vi sluta oss till att det officiella resultatet av ängshökarnas jobb blev 64 ungar. Tre av dessa är redan döda, men det finns också mycket som tyder på att ytterligare tre ungar föddes i Albykolonin. En unge från Frösslunda har siktats sträcka tillbaka ut mot Öland från Hoburgen i förrgår! Det rör sig nog om en tjej som varit ute och rekat inför 2022 eller 2023. Det hyses viss oro för gamle Clyde – han har inte meddelat sig sen den 15 augusti. I gengäld vet vi att Robban och Mats jobbar på i anslutning till sina häckningsplatser medan Gösta redan anser sig ha gjort sitt uppdrag klart och tagit vägen ut från Öland över Eckels udde, Blekinge, Södra Sandby (!), Kastrup (!) och nu i riktning Tyskland. Ska vi gissa på att han tar omvägen om Magdeburg i år igen? Good luck!

210809: Igår uppdagades det att årets sist påbörjade bo troligen prederats under timmarna före det att den första ungen skulle få sitt flygcertifikat. Troligen har hen flaxat över nätet vid precis fel tillfälle, upptäckts av en åttahövdad korpfamilj som därefter troligen upptäckt och dödat syskonen. Det senare vet vi dock inte säkert än. Ruggen ska undersökas senare idag. Samtidigt har vi fått en ”extra unge” långt uppe i norr – en unge som lyckades gömma sig för ringmärkarna, men som nu flyger omkring med sina tre syskon. Det har också dykt upp en helt ny unge och ett helt nytt par på östra sidan av ön. Möjligen har vi också fått den saknade tredje ungen i Mörbylånga på vingarna. Dagen har annars präglats av en radio- och en TV-sändning om projektets framgångar. Man blev därmed tvungen att kamma sig…

210807: Säsongen börjar närma sig sitt slut. Ängshöksterapeuten är oerhört tillfreds med året men börjar redan få betydande abstinensbesvär. Dessa ökar i takt med att de mest vuxna och flygkunniga ungarna nu börjar lämna sina hem för gott. Det är samma känsla som när de egna barnen försvann ur hushållet. Det gör också att vi kanske inte kan få de rätta siffrorna för vissa bon, t ex det med sex kläckta ungar. Hur vi än kollar får vi nu inte ihop det till mer än fyra ungar i luften (fem har dock noterats tidigare). Kanske är det så att de två äldsta tagit sitt pick och pack och dragit iväg och att den sjätte ungen är en av de fyra. En av de fyra har uppenbara problem med sin landningsteknik vilket skulle kunna tyda på minstingen. Detsamma gäller kolonin. Vi har sett nio ungar i luften samtidigt men vi har inte kunnat utesluta att några av dessa tillhör boet två fält söderut. I statistiken kan vi därmed gå miste om tre ungar även om en specialkontroll igår gav vid handen att ingen av de fyra kidsen interagerade med ungarna i kolonin. Förargligt, men…. Totalt är vi nu uppe i 61 (sextioen!!!) väl flygga 1k-fåglar! Och under de närmaste dagarna skall tre sent påbörjade häckningar studeras ingående. Kanske tillkommer det några ungar. Och kanske upptäcks det plötsligt något okänt par med ungar någonstans på alvaret! Underbart – men vad skall Patrullen göra sen…..

210803:

Det finns dom som tror att rovfåglar inte kan vara söta!

Det ser allt bättre ut. För det första fanns det ett tredje rapssyskon som överlevde sin födelseort. För det andra verkar det som att två eller tre agmyrsungar trots allt kom undan besöket av en duvhök för några veckor sedan. Fem av de sensationella sex ungarna i ett sydligt bo, har hittills kommit på vingarna och det verkar vara liv i samtliga de tre sent påbörjade häckningarna. Bl a har hon som dansade runt midsommarstången en unge på vingarna! Allmänt sett verkar det som att födobrist minskat antalet flygga ungar per enskilt bo. Å andra sidan finns det exempel på där samtliga kläckta ungar kommit på vingarna. Vi är nu uppe i 48 flygga ungar – en mer än det tidigare ”oslagbara” rekordet från 2020. Två av dessa har dock prederats tämligen omgående, men vi har gott hopp om att även det reella antalet ungar kommer att ligga en liten bit över 50! Clyde, som aldrig fick till det riktigt i år, är kvar på ön – mest i sitt hemmakvarter, men ibland ända över på västra sidan. Gösta matar på bra uppe i norr, liksom hans nya sändarkollega Robban. Mats i vår södra koloni ser också ut att göra ett bra jobb. Beträffande de oförklarligt rövade bona i Skärlöv, har inga nya rön framkommit. Polisen är mycket förtegen, som det brukar heta när särskilt allvarliga brott är under utredning. Vi ska inom kort göra en kontroll för att se om föräldrarna av någon anledning sett sig nödgade att ta med ungarna till ett säkrare ställe. En sniffande och ambitiös räv eller grävling, kan mycket väl ha lett till en sådan klok – men ej riskfri – åtgärd.

Rapsen är minst 150 cm hög, men ändå kunde drönaren både hitta och dokumentera detta bo.

210727: Vi börjar nu närma oss slutet av ängshökssäsongen. För Patrullen innebär det både sorg och glädje. För några månader sedan var det ju alls inte säkert att få uppleva någon ytterligare ängshök. Det klarade sig dock i slutet av april. Och i förrgår flög den första ungen upp ur ett av bona utanför kontorsfönstret! En varm känsla i bröstet i kombination med ett par tårar i ögonen, visade på hur viktigt det var. Totalt sett har nu 23 ungar kommit upp på vingarna (varav tyvärr redan en blivit prederad av en sparvhökshona eller duvhök). Två stora bakslag har drabbat oss sen senast – sju ungar ur två bon var helt försvunna. Inte en fjäder, inte en blodfläck. Det kan med tanke på byn i fråga inte uteslutas att vi råkat ut för ett grymt sabotage. Säsongen är m a o fylld av nya händelser och sensationer. Det har t ex nu visat sig att två flygga ungar kommit levande ur ett rapsfält! Grannparet prederades dock i vanlig ordning. För att se om det fanns fler ungar i det lyckade boet, tog vi för första gången en drönare till hjälp. Testet visade att en drönare inte är till hjälp för just det ändamålet. Barnen kan alldeles för lätt gömma sig i de katakomber som mamman grävt ut in i grödan. Däremot framgick det tydligt att en ruvande hona eller vita ägg lätt skulle upptäckas i ett tidigare stadium. Experimentet antydde också att ängshökarna inte tog någon större notis om den surrande ”jätteinsekten”.

210717: Ännu ett sedan lång tid välfungerande bo har fått avskrivas. Delar av ungarna hittades döda. Särskilt tråkigt eftersom de bodde hos en hyresvärd som verkligen önskat att det skulle gå bra. Idag skall kornfältet med ett par skördas. Några timmars bevakning igår kväll gav vid handen att ingen unge varit tillräckligt flygkunnig för att ha gett sig ut från boet. Det gör dagens insats enklare och säkrare. Ett kravallstaket skall träs över redet i samband med skörden som troligen kommer igång vid 13-tiden. Sen gäller det bara att mamma Jessica tolererar ingreppet. Här hemma hyses en viss oro för ett av bona. En hane (hanen?) har hållit på i tre kvart med att oerhört aggressivt jaga bort två honor (en av dem mamman?). Om ingen av dem var mamman, blir frågan ”var befinner sig hon?”. Pappan har under de senaste fyra dygnen själv levererat maten till boet. I sig inte ovanligt, men i perspektiv av dagens händelse, minst sagt oroande. Troligen ligger mamman död i boet tillsammans med döda och/eller levande ungar. Pappan har då blivit helt sinnesförvirrad och beskyller de två honorna för förödelsen. Möjligen fortsätter han mata de döda – manliga ängshökar har svårt att ta in en katastrof och fortsätter därför att göra det de blivit tillsagda. I kväll görs en brottsplatsundersökning. Vi är inne i den period då motgång efter motgång plötsligt infinner sig. Fortfarande finns hoppet om att hälften av de tjugo skyddade bona ska leda till flygga ungar. Men just nu tär motgångarna på psyket (även manliga icke-ängshökar blir lätt förvirrade).

210715: Nu händer det en hel del! Först några uppföljningar: Duvhöken i agmyren hade som förväntat tagit död på samtliga ungar. Ett konstaterat misslyckande i åker, närmare bestämt i Össby. Honan låg ihjälbiten i boet – förövaren med yttersta sannolikhet en mård. De två paren som senast inte hade fått sina bon kringsskördade, är nu inhägnade och sannolikt i full drift. De två med sändare nyförsedda hanarna Mats och Robban, ser ut att jobba på bra i sina resp revir. Det gäller även Gösta – granne med Robban. Clyde har gett upp säsongen – satsade på fel kvinna, d v s en alldeles för ung och omogen. Han far runt lite på måfå och befinner sig just nu i Resmo. Med tanke på hans insatser för grannänkan ifjol, skulle det inte förvåna om han nu försöker hjälpa till med försörjningen hos ett annat par. Sen sist har vi med stor säkerhet hittat ett aktivt alvarpar och de sedan tidigare kända fyra agmyrsparen jobbar på. Just nu väntar vi på den första rapporten om en unge med Flaxcertifikat C (= en meter upp i luften och sen en direkt neddimpning). Med tanke på att årets framgångar kommer att dränera fonden på rätt mycket pengar, pågår just nu en gissningstävling när årets första Flaxcertifikat C kommer att utfärdas för en unge i skyddat bo. Satsa gärna en tjuga, ange datum, timme och minut och sms:a din gissning till 070-558 59 70. Men vänta inte! Tävlingen kan vara avgjord vilken minut som helst! I övrigt har vi nu ett välfungerande kornpar och märkligt nog ff två rapspar. Javisst, ja! Vinsten består av en underbar liten gärdsmygsmålning av Britt Bogårdh.

210706: Vi är nu inne i den period som vi förvarnade om i förra veckan. Men vi ska väl ändå börja med att glädjas åt att alla nyligen kontrollerade par mår bra. Det finns dock tre som inte fått något hembesök på senare tid. Detta gäller också de två paren som ännu inte fått sina tomter framskördade. Och de två paren i raps – och paret i korn. Men sen kommer vi till traumat häromdagen. Ängshöksterapeuten hade tagit en timmes semester för att försöka få syn på en spillkråka uppe i ”storskogen”. Då gled plötsligt ett ängshökspar lite fint fram framför Vita Volvon. Kontakt togs med den lokale terapeuten som erbjöd sig att visa var man kunde sätta sig för att se deras agmyr. Och så blev det. En kort stund efter att jag förväntansfullt satt mej tillrätta i bilen, kom honan glidande lugnt och fint. När hon var rakt över boet störtdök hon rätt ner och efter någon kvarts minut uppenbarade sig plötsligt två par vingar! En lyckotanke på en halvflygg unge hann passera hjärnan, när en stor, grov duvhök lättade ur boet, besinningslöst jagad av den nästan bara hälften så stora mamman (eller f d mamman….). Höken hade haft minst tio minuter för sig själv nere i boet och man kan lätt förställa sig vad han pysslat med under denna oändliga tidsrymd. Han tog bekvämt skydd på en gren i ett träd och satt där och hånlog (terapeutens personliga tolkning). Just då anlände den lyckligt ovetande ängshökshanen med en imponerande råtta i klorna. Mamman glömde duvhöken, fångade råttan elegant och återvände direkt ner i boet! Ett visst hopp tändes när hon inte kom upp förrän efter 3-4 minuter. Men fr o m då återvände hon inte till boet, knappt till myren överhuvud taget. Efter 2,5 timme gav jag upp. Den lokale terapeuten skulle kolla upp läget som idag, så vi får snart ett svar på om det slutade så illa som allt tyder på. Detta var nog med det mest raffinerat obehagliga som undertecknad varit med om under de åtta åren i ängshökarnas tjänst.

210630: Vi närmar oss nu den period då en del bakslag kommer att drabba våra ängshökar. Ett skäl är att det blir fler och fler ungar med röstkapacitet. Detta leder i sin tur till att grävlingar, rävar och mårdar kommer att få större chans att upptäcka och lokalisera dem. I kombination med att den snustorra öländska myllan förhindrar jordning av elnäten, kommer rövarna att åsamka oss och föräldrarna stor sorg. Samtidigt kommer nya beteenden att göra oss nervösa och bekymrade. Individer som misslyckats – här eller på Gotland – kommer att söka social kontakt med våra fungerande par. Eftersom det för det mesta är svårt att särskilja individer, kommer vi ibland att tro saker som inte är sanna. T ex kommer vi att oroa oss över att honan plötsligt ser ut att vilja jag bort sin man. Det är bara det att att det inte är hennes man. Vi kommer att se honan sitta overksam i timmar. Antingen beror det på att det är fel hona eller – om nån dryg vecka – är orsaken att rätt hona inte längre står ut med att ligga och lyssna på sina ständigt hungriga och krävande kids. Då sätter hon sig i stället 100 m från boet och sköter bevakningen därifrån. Och vi pessimister drar fel slutsats. I takt med att ungarna blir fler och större, ger sig honan ut på jakt för att bidra med lite ”snacks” i form av ödlor, skalbaggar och annat näringsrikt. Hon kan då vara borta en kvart och vi tror att hon övergett barnen. Vid den här tiden dyker det också upp 2k hanar som ber om att få ta del av den trygga familjen. Är han släkt sen i fjol, accepteras han av honan. Annars inte. Hanen däremot tycker att det är roligt att ha nån ”att ta en öl tillsammans med” om kvällarna. Om en månad kommer dessa 2k hanar dessutom att få leka med de nyflygga ungarna – lära dem göra loopingar, jävlas med kråkor och annat viktigt. Är man ny i ”Ängshökshjälpen” kan allt detta vara förvirrande och leda till felaktiga slutsatser och till sömnlösa nätter. Nåväl, än så länge verkar allt vara lugnt – åtminstone av bevakningarna från igår och i förrgår att döma. Det som är nytt är hittills att det finns en eller två nykläckta ungar i vart och vartannat bo. Det innebär att farsan kommer allt oftare med mat och att mamman då och då spontant går upp för att avlägsna skräp och förnya heminredningen. Det gör att vi som bevakare behöver sitta allt kortare tid för att konstatera att allt är som det ska. Igår ägnade Patrullen dock sex timmar till att övervaka andraskörden på ännu ett fält. Allt slutade lyckligt utan att det behövde göras några utryckningar från Vita Volvon som strategiskt ställts mellan stängarna 60 m från boruggen.

210627: Sen sist har egentligen inget tråkigt inträffat. Möjligen har ett av de två utstakade paren i en vall som ännu ej slagits, valt att lägga ner verksamheten. Men det är inte säkert. Har de inte visat sig när slåttern börjar, tvingas vi gå ut och kolla vad som hänt. Än så länge är det mest troligt att vi då skrämmer upp henne – något som naturligtvis inte är så bra, särskilt som hon är en ung kvinna med klippkort hos psykologen. Men är allt OK har hon 4-5 ägg att återvända till även om det blir lite stökigt några timmar. En liknande situation uppstod på midsommarafton hos en annan lite nervig ung tjej. 45 m från boet riggades det för dans runt midsommarstången och ett 70-tal personer samlades. Ett 20-tal bilar parkerades än närmare boet. I egenskap av legitimerad ängshöksterapeut blev det akut nödvändigt att berätta för festdeltagarna vad som fanns i ruggen några meter bort. Det hade dock bonden redan sett till så alla var väl insatta i vad som gällde. Under tiden dansade Helen – som hon heter (fågeln alltså) – runt, runt, men en bra bit från midsommarstången. ”Små grodorna, små grodorna….” fick det säkert att vattnas i näbben på henne för dagen därpå låg hon stoiskt kvar på äggen – bortsett från en liten tur till någon heminredningsaffär i åkerkanten. En dryg handfull par har nu börjat luftlandsätta mat ner i sina bon – minst en unge i vart och ett av dem. F t har vi simultant haft 33 par på ön (den 24/5 resp den 3/6). Det är tre par färre än under 2020, men när vi i juli/augusti vet när första ungen blev flygg i resp bo, kan vi bakdatera parets närvaro och på så sätt komma upp till 2020 års antal. Vi får se. Insamlade medel för att kunna bedriva räddningsarbetet kommer att räcka trots att vi redan nu ser att minst 23 bon måste finansieras – förhoppningsvis med max ersättningsbelopp till hyresvärdarna. Vi klarar nästan ett lika bra år 2022, men för den som älskar ängshökar går det givetvis ändå bra att skicka en slant eller köpa en gärdsmygs-mini-tavla (400:- canvastryck) målad av Britt Bogårdh. Swishnummer 123 542 1276.

210623: Först en rättelse – lite tråkig men i grunden positiv: Honan som märktes var inte samma hona som i fjol. Synd! – för det var ju allt en happening. Men bra på ett sätt: det var alltså inte en hona som bytt från agmyr till åker. Vi vill ju ha dem åt andra hållet – från åker till naturbetesmark. Misstaget berodde på en entusiastisk minneslucka. Allmänt roligt var i stället att hon var en ung liten tjej som föddes 2020 tvärs över ön. Välkommen hem! I övrigt finns inga nya kända misslyckanden – tvärtom har de tre sent upptäckta paren nu stakats ut utan missöden. Och därtill har den första ungen kläckts fram! I ett av de sydligare bona luftlandsatte mamman entusiastiskt en död sork i boet! Under de närmaste fyra dygnen beräknas detta ske i flertalet bon! Allmänt sett verkar det dessutom ha lagts 4-5 ägg per bo vilket skulle kunna innebära en god reproduktion – förutsatt att det finns gott om mat i butikerna.

210619:

Här ser vi en av våra två nya medlemmar i sändargänget. Han heter Mats (t v). Foto: J Waldenström

Mats bor på sydöstra Öland. Den andre nykomlingen heter Robban och bor i samma kvarter som Gösta i en agmyr på norra ön. Kul i sig, men det mest otroliga hände i samband med fångsten. Först gjordes ett försök på sydvästra Öland, men den hanen insåg direkt att duvhöken var uppstoppad. Hans fru däremot höll på att hamna i nätet. Då flyttades arbetet över till östra Öland för att störningen runt rutan inte skulle bli ödesdiger. Vid det första försöket visade det sig vara en lika observant och begåvad hane där. Hans kära hustru tvekade däremot inte och det är nu vi kommer till det helt ofattbara: Det var samma hona som av misstag fångades och ringmärktes ifjol uppe i den nordliga agmyren! Hon måste snart ifrågasätta om det är så lämpligt att bo på Öland. Nu har hon provat både agmyr och lucern. Låt oss hoppas att hon testar tokmark 2022! Och inte ens med några nya ringar kompenserades hon. Kanske hade hon hoppats på att få en moderiktig blå ring i år? Vi talar nu om en osannolikhet som nästan slår Harrisburg. Fast Harrisburg var ju egentligen rätt sannolikt. Så sannolikt att det faktiskt hände. Och det gjorde ju detta också. Vi har nu haft kontroll på 25 par varav tre ännu inte märkts ut och stängslats. Tre har prederats, Clydes har övergivits av den unga fästmön och den ev kornhäckaren har av allt att döma försvunnit. Det innebär att vi har lugna trygga stängsel runt sjutton och en hyfsad chans på ytterligare tre. Idag satt Patrullen vakt vid ett av bona där andraskörden togs. En närgången trut behövde avvisas – ovänligt och bestämt. Det är ett ögonblicks verk för dem att gå ner och sno ett ägg eller hacka sönder alla.

210613: Clyde är inte längre pappa. Av någon anledning fick honan för sig att bygga ett nytt bo och överge ägget. Och sen hann hon inte lägga något nytt. I övrigt verkar alla utom ett liknande fall på norra Öland, vara vid liv. Vi är nu inne i en lite lugnare period med endast dagliga hembesök som uppgift. Det är dock under denna period som risken för traumatiska bakslag är överhängande. Med tanke på att det inte kommit en enda mm regn sedan före skörden, kommer andraskörden – och alla hot i samband med den – att fördröjas. Igår satt Patrullen i flera timmar och väntade på att en hane skulle flyga ut på jakt innan det delvis nedfallna elektriska nätet kunde justeras. Man vill ju ogärna störa den hona som ruvar (eller vad det nu är man brukar säga). Vi satt och glodde på varandra och ett tag kändes det som att han väntade på att gubben i vita Volvon skulle åka. I egenskap av gammal handbollsspelare med en drypande vinnarinstinkt, vann Patrullen dock till slut kampen och nätet är på plats igen. Inom några dygn blir uppgiften att ta reda på om första ungen i de olika bona har kläckts. Och att försöka se om någon av 2k-honorna är ringmärkt, d v s se om hon är någon av fjolårets många ungar.

210608: Clyde har blivit pappa! D v s hans unga fru har lagt ett ägg! Ängshöksfastighetsnämnden i Mörbylånga har låtit stycka av deras tomt och omgivande gröda kommer att slås i morgon. Vi är nu uppe i 20 stängslade par varav endast ett hittills gått om intet. Det ser illa ut för ytterligare ett. I morgon stängslas även Clydes sommarstuga in. Ett kornpar har registrerats och två av de från början fyra rapsparen, insisterar. Ängshöksterapeut emeritus, som inte kan göra särskilt mycket nytta, sitter och funderar på hur man skulle kunna maximera eventuella ungars chanser när det blir dags att skörda denna farliga gröda. Det är en bra syssla medan man sitter och gör det dagliga hembesöket hos de olika paren. Man skulle kunna tänka sig att en ung, frisk människa – på vanligt sätt – tog ut riktningen och sedan kämpade sig igenom den höga och ytterst motvilliga grödan. Detta bör ske när ungarna beräknas vara en dryg vecka gamla och inte kan flyga iväg mot en säker död. Boet märks ut med en (hög) pinne fem m bort. Bonden ombeds vid skörden närma sig boet från båda långsidorna. 5 + 5 m förbi boet höjs skärbordet några decimeter. De ungar som har fått sitt flaxcertifikat utfärdat, kan då med lite tur landa i det slagna. Därefter tar tröskföraren sista draget från ena hållet och sen från andra hållet. Från pinnen och framåt höjs skärbordet några dm – med våra certifierade kontrollanter som barnletare. Sen gör tröskan och kontrollanterna samma sak från andra hållet. Då bör alla ungar kunna räddas och bonden få alla frön skördade. Därefter på med ett kravallstaket. Allt detta bygger på hur duktiga flaxare ungarna hunnit bli… En annan metod skulle kunna vara att man går ut med en lång trädgårdssax när ungarna inte kan flyga. Man klipper då bort en rad raps runt hela boet 2,5 x 2,5 m och sätter ett kravallstaket runt. Med en stor portion tur, skördas fältet innan nåt kid kan flaxflyga. Därefter samma skördeprincip som ovan. Kan någon utveckla detta ytterligare? Tyvärr blir det nog aldrig aktuellt. Randiga och röda köttätare har nästan säkert redan tidigare förstört hela planen… Kanske nån ung, spänstig i icke-hjärtinfarktålder, kan anmäla sitt intresse?

210601: Den värsta perioden är nu över. Vi har i runda tal 16 färdigskyddade par i vall (elektriska nät runt tomter 24×24 m eller 12×12 m). Volontärerna har jobbat dygnet runt (åtminstone vissa av dem….). Till detta har vi ett utmarkerat par och två som ska märkas ut denna vecka. Sen kommer en period då det gäller att göra dagliga hembesök för att se att det fortfarande är liv i ruggarna – annars måste bonden meddelas så att han kan ta vara på fodret innan det blir för näringsfattigt. Samtidigt är det önskvärt att volontärerna m fl försöker inventera delar av alvaret. Enklast är att på morgnarna sitta på östra sidan och tuba ut över alvaret på ställen där sikten är fri. På kvällarna gör man samma sak, fast på västra sidan. Det gäller att ha medljus! Vi tror oss ha tre alvarpar i drift och sex par i agmyr. Möjligen ett i impediment. Dessa kan vi inte skydda – de får klara sig själva. Beträffande de fyra paren i den förhatliga rapsen verkar minst två insistera på att fortsätta fram till katastrofens brant. Sen är deras säsong slut och flygningen från Mali helt meningslös. Gösta (med sändare) har hittat en fru och sen några dygn kan Clyde ha fått den unga honan intresserad (i alla fall av den mat han levererar med lätta, förväntansfulla vingslag….).

210521: Nu är vi inne i den värsta perioden. Vi har koll på många etablerade par, men ytterst få som hunnit lägga ett ägg eller fler. Samtidigt smörjs nu alla slåttermaskiner och några fält är redan slagna. Det är troligt att vi inte hinner rädda mer än i bästa fall ett litet fåtal häckningar. Och det känns hopplöst för en invalidiserad f d ängshöksterapeut som inte kan ta aktiv del i arbetet. Men! Vi är många och det finns två nya, mycket förslagna terapeuter, så…. Det kommer dock att handla om timmar. Ägg läggs, Lst kontaktar bonden och vi hittar boet och markerar. Och i bargrunden hörs slåtterkrossen vara på väg till fältet.

En visuell bild av hemlängtan

Ärade ängshöksvänner. Clyde passerade en bit utanför Torhamns udde kl 15:28 igår. Han nådde svensk mark på Sibbaboda udde kl 15:38, passerade Kristianopel 16:05, lämnade fastlandet 16:10, gjorde en fin båge ut över sundet och tog öländsk mark över spetsen på Eckels udde 16:45, diagonalade alvaret fram till Alby fotbollsplan 17:12 och var vid fjolårsboet 18:55 efter en rejäl rekognosering i området. Han KAN ha tagit nattkvist i mossen 20:08. Vi kan nu dra en lättnadens suck! Av de sju sändarförsedda ängshökar som gav sig av från Europa i höstas, verkar bara fyra ha överlevt. I övrigt ser vi ut att få fler och fler etablerade par och i morgon ska Patrullen ha tagit reda på detta noggrant. Regnet idag sätter fart på lusernen och det kan bli kris redan om tio dagar.

Kan ha suttit en stund på taket i Włodkowice?

210515: Fler och fler par börjar etablera sig. Det är nu viktigt för alla ängshöksälskare att inte lämna bilen när man ser ett par snurra runt varandra över ett fält. Tänk på att om en bil stannar, stannar fler. Och plötsligt har paret som försöker bestämma sig, tio bilar och tjugo åskådare, med eller utan kamera. Där kan man inte bo, blir slutsatsen, och deras häckning fördröjs och påbörjas någon annanstans, vilket försvårar våra räddningsinsatser. I övrigt är det ff oklart om Gösta hittat någon fru. Och Clyde har verkligen inte bråttom hem – fortfarande kvar i norra Polen sent igår.

210513: Sist vi hördes vid var pågarna kvar på kontinenten. Men sen några dagar är Gösta hemma och försöker hitta en tjej – vilket de andra två hanarna i området redan lyckats med. Clyde har hunnit upp till norra Polen, närmare bestämt till Włodkowice nära det fantastiska våtmarksområdet längs Oder. Med mycket stor sannolikhet kommer han in över den öländska kusten i morgon fredag. I övrigt har vi ett drygt tiotal etablerade par, tyvärr hela fyra i raps -det sämsta alternativet av alla. Ett par verkar ha bestämt sig för att häcka i lusernen utanför ängshöksterapeut emeritus ÄTe:s kontorsfönster. Det ser ff ut att kunna bli ett rekordår räknat i antal par. Vi har i år blivit tillräckligt många inventerare för att kunna bevaka alla drygt hundra punkterna. Inventeringen påbörjas inom en vecka när vallarna hunnit bli tillräckligt höga (50-60 cm). Den som ev hittar ett par redan nu i en bevattnad vall – kontakta ÄTe direkt. Om ytterligare någon skulle vilja ta ett fyratimmarspass är det bara att höra av sig.

Nattkvist för Clyde nu i kväll!

210505: Nu är proppen ur! Det är oklart vad som är roligast. Vi börjar dock med Gösta. PSA-värdet är nu nere på 0,3. Nej, visst det var ju fel Gösta! Gösta Ängshök tog en ny väg över Pyrenéerna men hittade snabbt den rutt han nyttjade på väg ner. På eftermiddagen den 1 maj befann han sig mellan Bordeaux och Toulouse och hade sex ljusa timmar kvar. Kvällssorken tog han sent på kvällen nära Parc naturel régional des Causses du Quercy. Fransmännen äter ju också middag mitt i natten…. Clyde var kvar i Tunisien. Den 2 maj drog Gösta nästan hela vägen upp till tyska gränsen. Den 3 maj flög han konstant längs sin invanda rutt och somnade vid Frankfurt am Main. Den 4 maj lämnade Clyde äntligen Tunisien och nådde västra Rom där han sov över inne i en förort (!). Gösta drog vidare mot Magdeburg och hann ända upp till Aussichtspunkt Kyritz-Rupier Heide. Idag kämpade sig Clyde upp till området väster om Trieste och bestämde sig för att ta nattkvist nära Parco Nazionale Dela Dolomiti Bellunesi (bild). Men vad gjorde då Gösta idag. Jo, han drog upp och förbi Rügen, rätt ut över Östersjön, touchade Bornholm, gick in över Blekinge (över Ronneby flygplats, förstås), passerade Torsås kl 13:13, Kalmar flygplats (förstås) kl 14:17 och befann sig mitt i sundet kl 15:09 strax norr om Borgholm. Nu får vi vänta tills i morgon för att se om han haft myren, där han häckade i fjol, som mål hela tiden sen han lämnade öknen i Mali! Här hemma har det också hänt en kul happening. Dels har vi embryon till 4-5 parbildningar, dels har paret hemma vid Svalgården spelflugit 15 m ovanför kravallstaket varefter tjejen satte sig 50 meter ifrån och väntade på en matleverans – som dock aldrig kom, kanske p g a att det börjat regna. Rekommendation: Vakna tidigt i morgon bitti! Håll tummarna för att Gösta inte flugit till Gotland…..

Reserva Natural Dirigida Laguna de Gallocanta. Här kan han nog proviantera en stund.

210428: Det börjar hända lite. En hona och en hane är sedda på samma plats. Minst 3 hanar är hemma eller i alla fall på väg hem. Ingen har så här långt visat intresse för den gillrade ängshöksholken. Clyde är kvar i Tunisien men Gösta har passerat Madrid – riktning Zaragozza. Han tvingades dock hålla kväll i Campillo de Dueñas bara nån mil från fågelreservatet Reserva Natural Dirigida Laguna de Gallocanta. Puh! De har långa namn på sina reservat! Antagligen svor han lite när han tog nattkvist, för det var säkert till våtmarken han planerat komma. Breaking news 10:45: En ängshökshane snurrar just nu över fjolårets kolonifält utanför Svalgården. Han landade dessutom och gick i depå bara 50 meter från punkten där Göran hade sitt bo i fjol. Nu flyger han runt, runt på hög höjd i syfte att få en sträckande tjej att upptäcka honom!

La Lantejuela. Bra ställe för en ängshök. Hoppas bara att han inte faller för en mörk kvinna av den spanska färgformen!

210426: Gösta som verkar gilla vatten lika lite som den andre Gösta smet lätt över Gibraltar sund igår e m. Nu befinner han sig på flygande fot en bra bit upp i Spanien. Senaste meddelandet kom från La Lantejuela öster om Sevilla. Ca 3-5 andra hanar har redan kommit hem. De är sedda lite varstans och behöver inte nödvändigtvis vara genuina ölänningar. En oerhört vacker hane stäpphök rapporterades nyss, så se upp! När det gäller Clyde är det tvärstopp i norra Tunisien. Han förbereder sig väl för att återigen korsa Medelhavet där det är som allra bredast… Eller så väntar han in en riktig snygging. Han är ju troligen änkeman i år. I lusernåkern utanför Svalgården står kravallstaket fortfarande obebott…..Men det är alla fall lite spännande att titta ut på det varje tidig morgon.

Till vänster: Anders Åberg, ängshöksterapeut i Mörbylånga kommun. Till höger: Robert Franzén, ansvarig för Borgholms kommun. I bakgrunden Vita Volvon. Foto: Ängshöksterapeut emeritus.

210423: Varken Gösta eller Clyde verkar vilja lämna sina senaste rastplatser. Gösta har stannat till vid en flygplats – för sjunde gången sen han lämnade norra Öland! Det något med Gösta och flygplatser. Det började med Kastrup i höstas – inne på terminalområdet! Nåväl, nämnda experiment är nu förberett. Så här ser det ut på åkern där vi hoppas på att en ängshökshona med erfarenheter av kravallstaket, ska komma inom någon vecka. Chansen att det här skulle lyckas är försumbar, men det blir ju i alla fall lite spännande ett par veckor framåt.

210421: Nästan alla 102 inventeringspunkterna är nu fördelade! Tack. Tre dagar kvar tills första ängshöken är hemma! Håll utkik! Ett utsiktslöst, men lite kul experiment ska sjösättas på fredag. Ett kravallstaket 2,5×2,5 m skall placeras ut i närheten av en lyckad häckning innanför ett sådant ifjol.

Réserve Partielle de Faune d’Ansongo-Ménaka

210420: Hur Clyde tagit sig från norra Tunisien i september till södra Mali häromdagen (5/4), förblir höljt i dunkel. MEN HAN LEVER! Och området Réserve Partielle de Faune d’Ansongo-Ménaka ser ju trevligt ut! Gösta håller sig kvar vid flygplatsen Ben Guerir Airport (20/4). Allmänt flygförbud? Problem med pass, licenser eller visum? Byråkratin sägs ju vara besvärande där nere. Tack till er som sen igår erbjudit sig att ta ett inventeringspass. Detaljer kommer.

Ouled Rhenime, intill Ben Guerir Airport. Vattensork på menyn?

210419: Gösta övernattade strax öster om Ben Guerir Airport. Han rör sig inte många km per dygn. Troligen försöker han kombinera upptankning av flygbränsle med lite sightseeing. Och flygplatser verkar han älska – det är troligen den femtonde flygplatsen han övernattar invid sen han lämnade norra Öland och landade på Kastrup! Clyde håller sig gömd liksom skissen för hur man märker ut ett bo…. Och vi efterlyser ff fler medhjälpare!

210418: Inga nya meddelanden från Västafrika. Men håll ut! Och skulle du få syn på en ängshök under de närmaste dagarna, så kolla noga att det inte är en stäpphök. De har en tendens att komma lite före våra ängshökar. Och snart ska vi gå igenom hur man märker ut ett bo….

Djuren i Oulad Dlim påminner lite om djuren på Öland.

210417: Bränsle prioriterades före distans igår. Nattkvist intogs i en dunge i Oulad Dlim en bit nordväst om Marrakech. Clyde däremot, håller sig helt borta från radarn.

Här sökte Gösta igår kväll skugga i Bio village i skogsområdet Tighza

210416: Det är helt uppenbart att Gösta ser en bild framför sig – bilden av en agmyr på norra Öland, bilden av en sanslöst vacker ängshökstjej och bilden av ett par angeläget övervakande, vänligt sinnade personer i en bil på grusvägen. Säkert längtar han även efter sina grannar längre in i agmyren. Han drog snabbt ända upp till området öster om Marrakech i centrala Marocko. Idag når han kanske Medelhavets strand och för oss efterlämnade här på Öland stiger hoppet om att få följa honom ända in över Öland inom några dygn! Vi har hittills bara fått en bråkdel av våra 102 inventeringspunkter inmutade. Kanske kan du ta dig an en av dem? Och så var det det här med Pythagoras sats… Infon om hur man märker ut ett bo i en åker kommer. Håll ut!

Första etappen på väg hem!
Gösta och hans sändare. Foto: Lst

210415: Yes! Gösta har hittat en telefonkiosk innanför Agadir. Han ser ut att använt hela vintern till förflytta sig ca en mil sedan han försvann i centrala Mauritanien… Lika stationär som den andre Gösta är på Svalgården. På kartan ser man inte riktigt var han befinner sig, men det måste ändå vara ett gott tecken på att han är vid liv! Men han hinner knappast hem till den 24:e apr. Vi får skjuta lite till på skissen över hur man sätter ut tomtgränser. Breaking news 10:50: Nya uppgifter har kommit in. Gösta har i lönndom tagit sig ner till gränsen mot Mali – alltså ff i Mauritanien men mycket längre söderut. Ungefär lika långt som mellan Österrike till Sicilien! Orten heter Bassikounou och man får hoppas att dom som äger bilarna är stora ängshöksvänner!

Bassikounou. Man förstår att han vill komma hem!

210414: Alla sändarförsedda ängshökar håller sig under radarn. En viss oro smyger sig på. Ängshöksterapeut emeritus har inte heller idag hunnit göra en skiss över hur pinnplaceringen ska gå till. Men en sådan är på gång. Idag kommer dock alla medhjälpare att få sig tillskickat alla inventeringspunkter samt en lista över alla involverade personer. Den listan har plats för fler…. Hör gärna av dig om du kan tänka dig att ta ett fyratimmars pass.

210413: Inget nytt att rapportera, men ÄT M har utvecklat listan över alla inventeringspunkter så att man kan få se punkterna på en karta. Det är möjligt att alla datorer inte fixar detta och därför kommer även en ”vanlig” lista att skickas ut först, troligen i morgon. Hur man markerar ut en tomt presenteras inte idag (hann inte göra en ritning). Pythagoras sats kan dock vara bra att fräscha upp…. Tomterna kommer att vara antingen 12×12 m eller 24×24 m. I bästa fall har vi hunnit fråga bonden om hur han vill ha tomten orienterad. Vissa vill ha den utlagd som ett ruter ess i körriktningen (lite enklare att skörda ”runt”) medan andra (konstigt nog) föredrar att göra s k vändtegar framför och bakom rutan. Metoden för utsättning av de fyra pinnarna blir beroende av vad bonden vill. Och ritning kommer som sagt i morgon. Det blir viktigt att be bonden att inte vara för generös. För den större rutan kommer två 50-metersnät att användas medan ett nät räcker för den lilla rutan. Har bonden lämnat för mycket gröda räcker inte näten och en massa liearbete krävs. Och ängshökarna riskerar därmed att tycka att det tar för lång tid.

210412: Antag att paret hittats vid inventeringen. Eller att rapporter nått oss några dygn i rad. Håller de sig kvar runt fältet, är det troligt att hon bestämt sig för att bo just där. Då gäller daglig bevakning fram tills dess att honan återvänder till redet efter att ha fått mat eller varit uppe och pudrat näsan. Och stannar kvar där. Då är minst ett ägg lagt! Är bonden inte på gång är det ingen panik – tvärt om. Ju fler ägg lagda, ju bättre. Men till slut måste man hitta boet. Med fyra pinnar beredda utanför bilen och en skruvmejsel i fickan, gäller det att vänta in nästa matleverans. Så fort honan käkat och återvänder till boet gäller det att vara 100 procent skärpt. När hon går ner måste man direkt fastställa något riktmärke. Har man en kolossal tur växer det en vit blomma eller nån högrest tistel i närheten av nedslagsplatsen. Räkna inte med det…. När hon kommit till ro och hanen gett sig iväg på ny jakt (ca fyra timmar senare….), har stunden kommit. Man har en chans att gå rätt på henne. Missar man i sidled med två meter, ligger hon kvar och då tvingas man tillbaka till bilen och en ny fyratimmars väntan. Lyckas man gå rätt på henne, lyfter hon när det är två meter kvar. Stanna! Gå inte ända fram för att räkna ägg! Sätt ut pinnarna (till hjälp har man mejseln – den öländska myllan är stenhård)! Hur pinnarna sätts ut återkommer vi till i morgon.

210411: Helt tyst från Afrika, men nu är det mindre än två veckor kvar tills första individen är här! Den svåraste av alla uppgifter som terapeuter och medhjälpare ställs inför, är att hitta och markera ut var ett bo finns i åkern. Första svårigheten består i att det ofta råder en viss stress. Det rör sig i princip om en tävling mellan tre parter – fru ängshök, terapeuten och bonden. Honan måste ha hunnit lägga första ägget innan bonden ska slå fältet. I tidsfönstret där emellan måste terapeuten hitta redet och märka ut tomten som ska förbli oskördad. Från det ögonblick man förstått att honan ruvar, måste kontakt tas med markägaren för att förklara läget. Med lite tur säger bonden att ”nej, det fältet tar jag tidigast om tio dagar”. Är situationen den motsatta gäller det att försöka reda ut om fältet möjligen kan sparas något dygn extra genom att han prioriterar om fältens turordning. Det brukar gå, men panik infinner sig ändå. Ju fler ägg som hunnit läggas, ju troligare blir det att kommande störningar kan bli accepterade. Hur hittar man då redet? Ja, det får vi ta i morgon. För det är en lång historia.

210410: Inga internationella nyheter om ängshöksförflyttningar förutom att Menno (en holländsk hane) har börjat närma sig Medelhavet. När det gäller inventeringarna så går det till så här: Man väljer eller får sig presenterat ett förslag på utkikspunkt. Man väljer för- eller eftermiddag med hänsyn till risken för motljus. Med kaffe och fika gör man det bekvämt för sig, beredd för ett fyratimmars pass. När det dyker upp en ängshök i kikaren, noterar man om det är en hane eller hona, vad hen pysslar med, från vilket håll hen kom och åt vilket håll hen försvann. Har man tur finns det ett par på plats. Då blir det viktigt att notera hur långt in i fjäskfasen hanen har hunnit. Spelflyger han? Sitter hon och försöker se ointresserad ut eller hänger hon på i luften? Levererar han nån läcker sork i klorna? Kommer han med gräs i näbben och landar på lite olika ställen? (Han inbillar sig länge att det är han som bestämmer var redet ska ligga). Går hon ner på nån plats i åkern? Mer än en gång? På samma ställe? Har hon med något gräs i näbben? Du antecknar allt och kontaktar ÄT B, ÄT M eller ÄT E. Gärna medan det pågår. Försök lura din telefon att avslöja koordinaterna för platsen. Notera gärna även de predatorer du ser (grävling, räv, mård, korp, brunhök,duvhök).

210409: Nytt år! Nya försök att rädda våra ängshökar. Vi fick igår veta att Clyde nyss hört av sig från Mali. Det ska bli oerhört intressant att få se hur snabbt han kan ta sig hem. Han har i princip två veckor på sig om han vill vara bland de första. Och det brukar ju fåglar vilja vara. Vi står i det närmaste beredda att ta emot dem. Eftersom tidigare ängshöksterapeut (ÄT emeritus) gått i sjukpension, blir organisationen lite annorlunda i år. Ny ängshöksterapeut (ÄT B) för Borgholms kommun blir Robert Franzén. Och för Mörbylånga kommun träder Anders Åberg in (ÄT M). ÄT emeritus sitter just nu och planerar hur inventeringen ska lösas. Några nya medarbetare har anmält sitt intresse men det kan vara bra med ännu några. Hör av dig. Varje inventeringspass är på fyra timmar och ca 100 punkter skall täckas upp under perioden 20 maj till 20 juni. Vi börjar med de punkter som täcker odlingslandskapet eftersom de är mest akuta (första skörden i lusern och foderråg kan komma redan runt den 20 maj). Alvaret och agmyrarna kan vänta tills vi känner oss ”säkra” på att inte ha missat något åkerpar. Till oerhört stor hjälp blir även de observationer som läggs in på Artportalen (de kommer dock att döljas för alla utom för ÄT emeritus. Och allra bäst är att direkt maila (svalgarden.oland@telia.com) eller sms:a (070-5585970). Mer info kommer att redovisas här fr o m nu.

Hombori i södra Mali. Inte konstigt om Clyde längtar hem…

SENASTE NYTT 2020   UPPDATERAT 22 nov 

201122: Egentligen inget nytt om Clyde och Gösta, men nu har några av deras tyska vänner nått ner till Sahelbältet. Förhoppningsvis får även vi snart höra av våra skyddslingar. Och nya slantar har runnit in på deras sparkonto. Vi bör nu klara såväl 2021 som 2022 och kanske en bit in på 2023.

201103: Glada nyheter! Helena Lager har kontaktat Pawel på Milsar om våra kära vänner Gösta och Clyde. Clyde har nått Mali och försökte förgäves ladda upp data för fjorton dagar sedan (befinner sig precis utanför räckvidden). Gösta är – som vi antagit – framme i Mauretanien och försöker desperat ladda upp data varannan dag. Vid det här laget har han säkert besökt varje bergstopp, dadelodling eller beduinby* i förhoppningen att få kontakt. Det han inte vet är att det saknas telefoniavtal med Mauretanien -så det lyckas inte. MEN! Så fort de hamnar inom mottagning kommer vi att få se var de har varit. Det kan dock dröja… *Om det nu finns beduiner så långt västerut.

200926: Inga nya meddelanden från våra ängshökshanar. Dock fick vi in en trovärdig rapport igår om en sydsträckande hane i Mörbylånga. Vi gissar på en av västmanlänningarna. Några happenings: En av hyresvärdarna på ön efterskänkte hyreskostnaden för i år! Och ett gäng värmlänningar har samlat ihop 2.500:- för 2021! Det är roligt på två sätt: För det första är varje krona av stort värde för fortsättningen. För det andra är det uppmuntrande när folk utifrån visar sin uppskattning för såväl ängshökarna som för oss som ”vårdar” dem.

Gösta får extern hjälp med att kontrollera utrustningen. Foto: Aron
Nytt livstecken från postkontoret i Firyanah.

200923: Clyde trivs uppenbart mycket bra i denna tämligen gröna del av Tunisien. Han har knappt förflyttat sig sen sist men uppenbart farit runt på matsafari bland dadelpalmerna.

Djebel Chaambi Natural Park

200922: Clyde har gett sig till känna igen. Nu har han tagit sig in i Tunisien och återupptagit en sydlig kurs – dock i sakta och lite ambivalent mak. Han vaknade nyss strax söder om Djebel Chaambi Natural Park efter att ha farit runt några mil hit och dit i området. Gösta har fortfarande sin telefon på OFF, men välunderrättade källor påstår att detta är normalt och att vi så småningom får kontakt på nytt och då även kan få se hur han valt sin rutt.

Så här minns vi Clyde tills vidare. Foto: Aron
Universitetet i El Oued – ur Clydes synvinkel. Här rinner en underjordisk flod vilket gör det möjligt för långt över 100.000 invånare att bl a odla dadlar. Allt enligt vår utsände Clyde.
För en ängshök är Medelhavet bara en liten pöl….

200917: Så hittade till slut Clyde en telefonkiosk och vi fick chansen att se vad han pysslat med. Han lämnade Provence den 10:e via Marseille och tog nattflyget över Medelhavet på bredaste stället (!). Han kan möjligen ha mellanlandat på ön Mahón – den östra av de baleariska öarna. Men i så fall måste han ha stängt av telefonen medan han tog igen sig. I vilket fall nådde han Algeriet vid Skikda och har sedan dragit söderut i småportioner. Sent igår kväll var han mycket nära gränsen mot Tunisien – nära El Meridj där han hittade en telefonkiosk invid riksväg RN 82:A. Innan dess var han ända ner runt El Oued men konstaterade antagligen då att det bara fanns 60 mil ren öken framför honom. Bättre ta norrut än att illa flaxa (eller vad det kan heta i dessa sammanhang).

200914: Ingen lösning på sändarproblemen har hittats. Vi kan bara gissa på att Gösta kommit fram till västra Sahel och att Clyde lyckats ta sig över Medelhavet.

200912: Båda pågarna har slutat sända ut sina vistelseorter. Det troligaste är att det blivit något (tillfälligt?) fel på mottagningsutrustningen i Holland. Mindre troligt är att båda två skulle ha flugit in i var sin bergvägg och förolyckats samtidigt. Några dygn gamla uppgifter från samtliga ängshökar med sändare, visar att den polske hanen tagit vägen över Kroatien, Italien och Sicilien till Tunis. Tyskarna och den söta holländskan Anneka har gått Göstas väg över Spanien men till skillnad från honom valt den Algeriska öknen i st för den Marockanska.

Gösta är en viktig faktor för marknadsföringen av marockanska kvalitetsvävda mattor.

200910: Såväl Gösta som Clyde höll sig lugna igår och förflyttade sig inte mer än ca tio mil. Clyde är kvar i södra Provence och Gösta närmar sig den lilla ökenstaden Taznakht – känd för sina fantastiska marockanska mattor. Folk sägs ha gått man ur huse för att manifestera sin glädje över att ha honom överflygande vid 14:30-tiden idag. Flera röda mattor har rullats ut eller hängts upp till hans ära.

Parc du Verdon i södra Provence.
Bzou – sen öken!

200909: Clyde är kvar i Provence. I Frankrike hade han antagligen svårt att hitta något öppet matställe före 22:00…. De franska grodmenyerna bör dock ha gjort honom på gott humör. Fortfarande ser Marseille ut att vara den planerade utskeppningshamnen. Gösta – i sin tur – har dragit sig söderut mellan oaserna och är nu i närheten av staden Bzou. Mali ser ut att vara målet. Här hemma är den unge ängshöken kvar vid Mellby. Frågan är nu bara hur han ska klara alpkedjan när vintern börjar slå till….!

Bzou
Här snuvade han skådarna på Gibraltar på en svensk ängshök!

200908: Nu går det undan! Clyde (från Frösslunda) har nu nått Geneve där han sov över i Geopark Chablais. Det innebär att han nu är i Frankrike. Lugnt väder och varmt bör göra hans passage av de kända franska alpina orterna rätt säker. Gösta (från norra Öland) har tagit sig över Medelhavet från Almeira i södra Spanien till området rakt öster om Tanger i Marocko. Han slumrade in vid 02:50-tiden invid en förgrening av bäcken Oued Tijida i varmt och skönt väder. Här hemma är Clydes kärleksbarn kvar i Mellby… Känner ni någon som kan prata arabiska? I så fall: Hur uttalar man أبو شودة (ängshök på arabiska)?

Oued Tijida.
Nürnberg nu! Nära Tjeckien, men……

200907: Nu har Clyde fått nog av Leipzig och drar svagt ner mot SV. Kanske tänker han ta samma rutt som Gösta (som fortfarande håller sig kvar söder om Zaragoza). Här hemma sitter troligen hans enfödde lite öster om Mellby och ser ensam och lite konfunderad ut. För den som behöver se en ängshök i september – och vem behöver inte det – rekommenderas ett besök. Försök i så fall läsa av ringen.

200906: Gösta och Clyde håller ställningarna i Badules resp Leipzig. ”Bra och mycket mat samt säkra nattlogiträd”. Och kanske rent av trevligt sällskap? Såväl Henning från Tyskland som den oerhört söta Anneke från Holland har tagit vägen förbi Zaragoza.

Bergbaufolgelandschaft Geiseltal – liknar Albrunna kalkbrott som passerades häromdagen?

200904: Båda våra utsända utrikeskorrespondenter vilar. Gösta i Badules och Clyde i anslutning till ett kalkbrott utanför Leipzig/Magdeburg (bild). Det kan vara bra att veta vad ängshök heter på några olika aktuella språk. Hedehög på danska, Wiesenweihe på tyska, Busard cendré´på franska och Aguilucho cenizo på spanska. Eftersom Clyde inte lyckades undvika Polen helt tar vi med det också – Błotniak łąkowy…. Ifall han är klok nog att inom kort välja Tjeckien så ska vi vara beredda med Moták lužní.

Bra skylt för lite fjädervård?

200903: Så sent som igår rapporterades en ungfågel och en adult hane på några olika ställen på ön. Familjesambandet är oklart men mindre troligt. Gösta vet man däremot var man har….. – natten till idag har han övernattat i Badules strax söder om Zaragoza i Spanien. Han följer troligen A23:an söderut mot Valencia för att sedan ta sig över till Algiers i Algeriet via Ibiza – eller mer troligt – Benidorm. Men nu hämtar han nog andan några dagar efter att ha flugit nonstop 900 km på 25 timmar – något som våra tranor är kända för att kunna göra på sin väg till Spanien. Spännande tanke att han kanske legat i termik över Pyreneerna tillsammans med några tranor från Lidhult! Clyde är kvar på Harrier Inn utanför Magdeburg – som verkar erbjuda ängshökar någon form av all inclusive?

Gösta hälsar från Lyon.

200902: Kan någon gissa vart Clyde har ställt kosan? Jo, nu är även han i Magdeburg! Visserligen i resterna av Göstas kondensslingor, för han har i sin tur kommit ända ner till Lyon, närmare bestämt tog han av allt att döma nattkvist i Parc natural regional des Volcans d´Auvergne. Det där med vulkaner låter lite oroande (om volcans nu betyder det…vilket bilden tycks antyda). Somliga får se mycket av världen…. Hur orkar dom? Tja, det sägs att en fågels flygning inte belastar hjärt-kärlsystemet mer än vad vi belastar vårt vid en vanlig promenad.

Parc natural regional des Volcans d´Auvergne
Clyde räds inte öppet vatten!

200901: Gösta tog in på Parc Naturel regional du Morvan SV om Nancy – inte långt från Aeroport d´Epinal Mirecourt. (Nu börjar det bli besvärligt med stavningen….). Och Clyde då? Han lämnade hemmet i Frösslunda igår, sov över mellan Rösslösa och Risinge, vaknade tidigt och flög förbi Västerstad 04:16, var en knapp mil söder om udden 05:17, passerade Christians ö 07:19, gick iland i Swinoujscie 10:21, passerade tyska gränsen 11:22 och tar igen sig från 13:24 lite norr om Greiffenberg! 22:01 somnade han. Har han samma intresse för flygplatser som Gösta, så blir det väl Tempelhof Berlin inom kort.

Göstas vyer just nu.
Direktflyg Magdeburg-Essweiler (utanför Frankfurt am Main.)

200831: Ja, nu händer det saker! Gösta tog efter drygt 30 mil nattkvist några kilometer SV om Frankfurt am Main – f ö inte särskilt långt från Essweiler segelflygplats… Problemet är nu att han börjar närma sig Frankrike på ett oroande sätt. Frankrike-Spanien-rutten är dock väsentligt bättre än Italien-Malta! Här hemma lämnade en hane och en 1k tillsammans Långe Jan på förmiddagen. Fem timmar senare sågs en identisk konstellation dra ut över Falsterbo! Ska man gissa på någon är det Johan med sin yngste från Lunda. Clyde är det nämligen inte – han sågs senast undersöka Olofs bo i Bårby (!) och är nog på väg söderut nu. Det ska bli spännande att se vilka vägar han väljer – förhoppningsvis de vanliga för svenska ängshökar – över Grekland.

Nu på väg mot Erfurt Lufthafen.

200830: Från vår södra udde har ytterligare två ungar lämnat oss och från Nabben i Skåne, en. En tredje märkt unge från Svalgårdens nordöstra bo kan ha setts på Ölands norra udde. Vid niotiden igår morse samlade Gösta ihop sitt pick och pack och fortsatte äntligen sin resa söderut från Magdeburg. Kl 09:36:37 befann han sig mitt över startbanan på Cochstedt airport (där han ursprungligen tog in vid sin ankomst till distriktet). Vid 16:13 hade han passerat Sangerhausen – troligen med siktet inställt på Erfurt Flughafen som han kan checka in vid nån gång senare idag. Han övernattade nån km NO om Naturschutzgebiet Rothenburg (bild nedan). Här hemma matar Clyde fortfarande sitt älsklingsbarn, liksom Johan matar sina två i Lunda. Lite mer oklart kring Olof i Bårby – det kan ha varit hans två ungar som sågs dra ut igår.

Naturschutzgebiet Rothenburg. Gösta har sinne för vackra logiställen!

200828: Ytterligare en 1k har sträckt ut från Falsterbo. På återseende!! Här hemma har vi troligen bara kvar ca 7-8 ungar varav fem från åkermark. Ännu ett syskon från Svalgårdens NO bo har hamnat på bild – nu i Styrstad i Östergötland! En i Fårbo och nu en i Styrstad – kan vi gissa på att de tog sig över sundet tillsammans? Gösta håller sig kvar i Magdeburg medan hans tyske kollega tagit sig in i Österrike via Tjeckien. Våra ängshökar har också fått en betydande, privat donation. Denne skånske fågelskådare – som själv lagt ner oerhörda arbetsinsatser på att rädda bl a berguvar, har i och med donationen säkrat skyddet av vår öländska stolthet under ytterligare något år framåt i tiden. Det finns f ö möjligheter för fler att anmäla sig till den helt virtuella fond som finns sedan 2013. Ca 40 personer har tecknat sig för en eller några hundralappar i händelse av framtida behov. Inga slantar skickas förrän de efterfrågas. Inga slantar har hittills behövt ”rekvireras”. Eventuellt intresse kan mailas till svalgarden.oland@telia.com.

Syskonet som nu är i Östergötland. Foto: Aron Edman med medhjälpare.
Från Svalgården……(notera gärna de ytterst söta stjärtpennorna). Foto: Aron Edman med medhjälpare.

200826: Oskarshamnskillen är nu identifierad som en av Göran och Evas ungar i Svalgårdens NÖ bo. På bilden ovan ser man hur han såg ut när han var ung. På bilden nedan ser man honom sedan han flyttat upp till Fårbo. Fortfarande har vi fem ungar kvar på Öland från tre åkerbon. Övriga bon har avnätats och lagts till handlingarna. Gösta, ängshöken, alltså, håller sig kvar sydväst Magdeburg men kommer nog att dra vidare endera dagen. En tysk sändarkollega från Hamburgtrakten passerade förbi i förrgår med riktning mot Tjeckien. Låt oss hoppas att Gösta hakar på.

…till Fårbo.

200824: Läget oförändrat, men idag kan det komma en del regn över Gösta nere i Magdeburg, vilket möjligen kan få fart på honom igen. Här hemma har det oväntade hänt att en sydöländsk 1k tagit sig till Oskarshamn där han nu födosöker runt en hästgård! Med hyfsad sannolikhet går det att se ett U på ringen, vilket skulle betyda att han är född utanför Svalgården! Och hans lite gråsprängda iris indikerar att han är en han.

200822: Inga förändringar att rapportera. Gösta är kvar i Magdeburg – trivs tydligen bra i 33 gradig värme där. En tråkig förklaring till att det ”bara” blev fyra flygga ungar ur Göras och Evas bo i Kvinsgröta, har framkommit. Vid eftersök efter ljusloggar, hittade ringmärkaren en död unge i ruggen – den yngste av de fem som ringmärktes. Troligen är födobrist orsaken. Han blev aldrig flygg. Från England kommer ytterst oroande information om statusen för ängshökar där och i övriga västeuropa (Frankrike/Spanien). Våra försök att rädda den svenska populationen kan därmed ses som allt värdefullare.

200820: Ytterligare några 1k har lämnat Öland och ytterligare två har setts dra ut från Falsterbo mot Danmark. Färre och färre adulta ses spontant – nu måste man hälsa på hos Clyde, Olof eller Johan med barn om man börjar få abstinens. Gösta håller sig kvar runt Magdeburg och inom några få dygn kommer vi (förhoppningsvis) att kunna följa Clydes rutt mot söder. En enda unge av de elva envisas med att sova i Kvinsgröta – i Görans och Evas rugge.

Undrar om Gösta är ensam eller om han har med sig sin yngste?

200819: Gösta har fattat tycke för området SV om Magdeburg. Och för all del – vädret är bra och en del fina näringsställen (våtmarker) finns i närheten. Här hemma har Erik (fembarnspappan i Kvinsgröta) dragit ut mot SV från udden. Clyde jobbar på med sitt kärleksbarn och sista ungen i Kvinsgröta har nog övergivit hemmet för gott.

Nyss: U/0 hos mamma och pappa i Kvinsgröta.
Foto: Aron Edman med medhjälpare.
Nu: U/0 funderar på nästa drag nere vid Hahns stugor på udden. Foto: Mats Wallin

200818: Två bilder får karakterisera dagsläget. Och i någon mån visa på värdet av ringmärkningen (som ängshöksterapeuten ju i grunden är/var skeptisk till…). Ett minst lika stort motstånd hystes mot att förse två stackars hanar med sändare – sändare som just nu visar att Gösta närmar sig Leipzig (riktning mot Tjeckien) och att Clyde gör allt för att se till att lillknatten mår bra. Ibland har man inte rätt….

Bårby X9 med sin tunna antenn hängande under stjärten. Foto: Mats Wallin

200817: Gösta fortsätter att ta det lugnt lite väster om Magdeburg. Möjligen har han börjat röra sig söderut nu på morgonen. Här hemma har det visat sig en sen rapport om en ungfågel runt Tveta/Bostorp den 31 juli. Varken någon öländsk eller gotländsk 1k-fågel skulle ha kunnat vara i det området om den inte var född där. Alltså har vi äntligen sett ett konkret spår av det par som gäckat oss för andra året i rad. Hen blev den 47:e årsungen. Hade vi fått in rapporten direkt hade vi förmodligen kunnat räkna in fler syskon i kullen. Unga Baronessans yngste är nu den ende som är kvar i kolonin i Kvinsgröta. Några nya rön angående Bårbykullen har ej inkommit. Clyde fortsätter att mata sin enfödde på ett synnerligen faderligt sätt. Bonnie syns inte längre till och flera andra honor och ungfåglar har setts lämna ön via Ottenby igår. Snart tomt!.

Han hade inte särskilt bråttom igår.

200816: Nu har Gösta tagit sig från Lünenburger Heide ner till Naturpark Südharz utanför Magdeburg. Det kan bli avgörande för hans framtid om han väljer vägen via Tjeckien/Grekland eller via automathagelgevären i södra Italien… Här hemma har det fötts ett visst hopp om att det trots allt kan ha blivit mer än två flygga ungar hos Bårbyparet. De fyra ungar som ringmärktes ”heter” X4, X9, X3 och VU. X4 och X9 (ca 5 dygn äldre än X3 och VU) fick ljusloggar fästa på en stjärtpenna. Vi har nu sett bilder på X9 och X3 (minst i gänget), men inte kunnat fastställa om de två vi såg för mer än en vecka sedan (där X9 var en) inte är desamma som de två som finns på plats nu (där X3 är en). Hoppet är att X4 ska kunna pejlas och att rådande förvirring beror på att mamman tagit med de båda äldre nån km bort. Det är bara pappan som setts mata de två (små?) runt boet under de senaste dygnen. Beteendet är inte ovanligt – ett sätt att öka konkurrensmöjligheten för de mindre.

Till den här vyn vaknade Gösta (nog) upp till i morse! NP Südharz.

För tillfället ser man ängshökar i alla åldrar lite här och där på ön, men nu är det ytterst få som är kvar på sina häcknings/födelseplatser. Dock kom två ungar hem till Svalgården sent igår kväll. Först lekte de en stund innan de sa godnatt och gick till sängs i resp rugge (Evas resp unga Baronessans). Ängshöken Gösta tog en lov upp en bit norr om Roskilde för att sedan sova nånstans söder om och nära Store Merlöse. Igår fortsatte han sin resa och bör ha tillbringat natten till idag på Lünenburger heide SO om Hamburg. Snart har han varit i fler länder än sin vinglöse namne. För övrigt har det konstaterats att han flög på 1150 m höjd över sjön Mien i södra Småland på väg från Öland till Kastrup.

Lünenburger Heide igår kväll.

200814: Gösta (ängshöken alltså) håller sig kvar på danska Amager, men har övergivit själva flygplatsområdet (se nedan). Och det känns ju bra – frågan är bara vad han har för planer med att dra upp mot nordväst…. Vi har även fått en bild på hur han tog sig från Alböke till Danmark. (se ovan) Lundabarnen verkar också ha fått resfeber och har inte tillbringat natten i sitt rede. Trafikövervakningen under tidiga mornar kan därmed upphöra. En 1k har sträckt ur från Nabben mot Danmark och ytterligare någon från Ölands södra udde. Minst en har setts lämna Gotland mot Öland.

200813: Den 46:e ungen har hittats! Ett sent agmyrspar har nu visat upp sin fjärde unge! Han/hon blir nog årets sista tillskott. Ängshökshanen Gösta (namngiven av det holländska par som försåg honom med en sändare) har nu lämnat sitt hem och sin familj på norra Öland. Efter välförrättat värf! Igår drog han ut från Barsebäck mot Saltholm där han efter en kort stunds jakt fortsatte till Kastrups flygplats. Efter att ha snurrat några varv runt terminalbyggnaden fortsatte han parallellt med huvudstartbanan mot SV. Det verkar dock som om han därefter tog det lugnt och jagade kvällsmat över gräsytorna inne på flygplatsområdet. I Svalgårdenkolonin finns nu bara två ungar kvar (av 11). Den ene av dem fick en adult duvhökshona på sig men lyckades slita sig lös och fick sen assistans av sitt syskon. Den enda konsekvensen blev att deras terapeut fick svårt att somna.

Kan han ha flugit med African Airlines lunchavgång? Som rödlistad svensk borde han väl egentligen inte ha kommit in i Danmark överhuvud taget? Transitregler gäller kanske?

200812: Fler och fler ungar tar steget ut i livet. Knappt någon finns t ex kvar i Svalgårdenkolonin. Samtliga elva verkar ha lämnat sitt hem för gott och lite tomt känns det allt. Men det är dumt att gnälla – i morse vaknade vi till ett SMS om en tidningsartikel: ”DÖD ÄNGSHÖK HITTAD”. Nu visade det sig att det inte var någon av de närmast anhöriga som drabbats, men även en död gotländsk ängshök påminner en om alltings förgänglighet. Obduktion väntar. Breaking news: information har just inkommit som förtäljer att det rör sig om en 1k som fastnat i en taggtråd.

Bonnie & Clydes ögonsten samlar flygtimmar.

200811: Nu rullar det mesta på. Igår kunde en rugge ”avnätas” efter att det stod klart att boet inte längre utnyttjas av årets fyra förstfödda. Det är en enorm skillnad i mental påverkan att ta ner ett nät efter att allt slutat bra jämfört med att göra det därför att ungarna blivit ihjälhackade av någon.

På väg – på fel sätt!

200810: Ännu en unge på väg – ut över Ölands södra udde mot Blekinge. Och ännu en är på väg – fast på ett farligt sätt. Trafikvaktsperioden är nu igång några timmar varje morgon. Ytterligare två flygga agmyrsungar har registrerats – nr 43 och 44. Och roligast av allt – gamla Bonnie tog verkligen sin troligen sista chans att få bli mamma! En underbart rundvingad liten krabat flyger nu runt över fältet. Den blev årets unge nr 45 – samma unge som terapeuten i det närmaste dödförklarade vid bobesöket för en knapp månad sen, men som därefter ”återuppstod” när den skulle ringmärkas. Mycken oro har därefter hysts för Bonnie, Clyde och deras enda unge. Nu känns det bra – lättat och aningens tårögt för den gamla mammans skull.

200808: Här följer en liten utvecklingsexposé. Flertalet bobilder är tagna med hjälp av en viltkamera som lånats ut av markägaren och ägaren till Parboäng Naturturism i Grönhögen. Företaget erbjuder boende och guidade turer inom fiske, jakt och natur. I övrigt börjar det se ut som om vi kan nå 45 ungar på vingarna i år. Svar kommer under dagen.

22/7 Kan det vara fjällripor vi är? Foto: Fast viltkamera som ställts till förfogande av Parboäng Naturturism.
25/7 Ser jag lite svart på dej? Foto: Fast viltkamera som ställts till förfogande av Parboäng Naturturism.
26/7 Vad gör du? Foto: Fast viltkamera som ställts till förfogande av Parboäng Naturturism.
27/6 Har du blött? Foto: Fast viltkamera som ställts till förfogande av Parboäng Naturturism.
28/7 Foto: Ängshöksterapeuten
30/7 Vi är kanske av samma sort, trots allt! Foto: Fast viltkamera som ställts till förfogande av Parboäng Naturturism.
31/7 Foto: Fast viltkamera som ställts till förfogande av Parboäng Naturturism.
1/8 Syrran! Du har mörka fläckar i pannan! Foto: Fast viltkamera som ställts till förfogande av Parboäng Naturturism.
2/8 Det har du också! Foto: Fast viltkamera som ställts till förfogande av Parboäng Naturturism.
3/8 Fortsätt träna så! I morgon ska jag upp! Foto: Fast viltkamera som ställts till förfogande av Parboäng Naturturism.
4/8 Jösses vad stort det är! Skynda dig! Träna på!
7/8 Välkommen upp! Nu tar jag en tur.

200807: Nu flyger båda ungarna i ”näst sista paret ut”! Det innebär att 42 ungar med personnummer 2006XX-XXXX eller 2007XX-XXXX, är i luften! Man undrar om han som justerade stjärtroder medan jag mixtrade med kameran, skulle sitta kvar om jag smög fram idag? Knappast! Men det hade varit roligt. Ytterligare två 1k har sträckt ut från Ölands södra udde mot SV. Inga rapporter från Blekinge än, men en adult hane har fått inresetillstånd till Danmark och drog SV från Nabben i Falsterbo. En annalkande känsla av tomhet börjar gro….Om tre veckor har nästan alla barnen flyttat hemifrån.

Lilleman till höger (med ungdomliga ljusa slingor på hjässan)

200806: Nu har även lilleman lyckats kravla sig upp på kravallstaketet och får nu en initierad redogörelse för vad träd och hus är för något. Och bilar! I det senare fallet kommer dock ängshöksterapeuten att tvingas till att sitta trafikvakt från lördag och någon dryg vecka framåt mellan 04:30 och 07:00. Och skyltar ska upp. Viktigast för Lilleman just nu var dock att bli förvissad om att han inte är en fasan som hänvisats till en tillvaro i gräset under resten av livet. I Svalgårdskolonin har vi nu fem ungar i ett av bona vilket innebär nytt kullrekord efter 2013 och en rekordsumma på elva ungar i ett och samma fält. Totalt 40 nu (och då är ovan nämnda syskonpar ännu inte inkluderat (ej flygcertifierade)). Det sent upptäckta paret i en nordlig mosse visade sig dessutom ha en flygg unge – hittills (är inräknad i de 40).

Än så länge bara ett interimistiskt flaxcertifikat, men längtan är nog stor efter att få ta med sin lillebror på en riktig långresa.

200805: Kameran i boet hade lagt av. Yngsten satt i boet och tittade upp när terapeuten kom. Helt cool. Medan kameran undersöktes passade han på att rätta till stjärtpennorna! Det är riktigt roligt att bli igenkänd och accepterad av en ängshök! Efter en stund flögs frukost in och då dök systern upp från gräset utanför. Resten av tiden satt hon sedan på kravallstaketet och delgav lillebror löpande information om världen utanför. Bl a fick han troligen veta att ”världen sträcker sig ända bort till träden!” Vad ”träd” är för något, får han dock bilda sig en egen uppfattning om först i morgon. Vi kan ha nr 39 och 40 på gång här om allt går som det ska. Från Nabben i Falsterbo har en hona setts sträcka ut mot Danmark (sannolikt inte någon öländska) och från Ölands södra udde har två årsungar gjort ett sträckförsök. Flera tidigt födda har redan lämnat sina födelseplatser och samlas allt närmare udden. Precis som ifjol har en helt oidentifierad 1k-fågel rapporterats från Södvik. Då ledde det till att vi hittade tre okända ungar. Så är du i närheten där så håll gärna lite extra koll.

Syrran har varit uppe och med egna ögon sett att gräset tar slut redan efter tolv meter! Vi är kanske trots allt inga fasaner! Foto: Fast viltkamera som ställts till förfogande av Parboäng Naturturism.

200803: Vi får nog tvingas backa på en unge, den 39:e är ännu ej fastställd fullt ut. Å andra sidan ser det mesta lovande ut för dem som ännu inte har sina ungar i luften. T ex verkar gammelmor Bonnie fortfarande kunna bli mamma till en flygg unge även i år. Och ungarna med kameran mådde bra så sent som igår kväll. Den äldste hade t o m flugit/kravlat sig över staketet. Och tillbaka igen. Inga bilder från idag, oroar dock. Kontroll måste ske för nervernas skull. Ännu ett spökflygarpar leker kurragömma med oss vid Strandtorp – är någon där i närheten så spana ner mot kusten från infarten till Bettorp.

Det här är en liten film från i fredags. Vänta nån halv minut så kommer filmen (åtm på en Mac).
23:47 har det blivit läggdags. Foto: Fast viltkamera som ställts till förfogande av Parboäng Naturturism.

200731: Sen gårdagens noteringar har endast ett tillskott skett i de flyggas skara. Summa 38 nu. En av våra spökflygarhonor har däremot setts igen. Nu skulle man vilja skicka ut ett 100-tal medlemmar ur Missing Bird för att försöka få syn på hennes ungar! Skulle du råka befinna dig på Gråborg, så håll ”korpgluggarna öppna”*!

*Andra typer av korpgluggar (vad det nu är för något (Hugin och Munins?)) hålls med fördel stängda en halv månad till.

200730: Jaha, nu går det så bra att den legitimerade ängshöksterapeuten blir orolig för det….Inte för att man längtar till december, men det blir skönt att bara ha ansvar för att hampfröautomaten fylls på. Igår hittade vi två nya flygga ungar hos ett helt okänt par på alvaret. Och gårdagens nyförvärv visade sig ha två ungar i st f en. Unga Baronessan luftade i morse sin andra unge och på kravallstaketet satt Monkans samtliga fyra barn i morgonsolen. Samtidigt hade Eva övertygat sin tredje unge om fördelarna med att kunna flyga. Svalgårdenkolonin hyser därmed nio flygga ungar – hittills. Sju av dem var i luften samtidigt! Igår flög en av Monkans ungar över till Evas, stannade där i över en timme innan den flög hem igen. Det verkade t o m som om den blev bjuden på mat inne i ruggen! Den ende som protesterade var Evas man Göran som väl ansåg att han jobbade tillräckligt för att hålla liv i sina egna avkommor. Normalt är det kvinnorna som misstycker, men den här kolonin är inte som andra – socialvetenskapliga studier kommer att påbörjas snarast. 37 flygga nu, varav 17 födda på ”naturlig väg” och 20 med assistans.

”Du rör inte min lillebror!” tycks hon förmedla till undertecknad. Vi börjar dock känna varandra rätt väl vid det här laget. Foto: Ängshöksterapeuten

200729: Igår fastställdes existensen av ett tidigare okänt alvarpar med fyra flygga ungar! Plus ett lika okänt alvarpar med åtminstone en unge. Därtill flyger nu unga Baronessans förstfödde och i morse möttes terapeuten av tre rödtonade siluetter uppe på kravallstaketet! Det är en ynnest att därmed kunna inta morgonkaffet till åsynen av sex nyflygga ängshökar utanför fönstret! 30 flygga ungar så här långt. En till och vi tangerar 2018 års rekord. Viltkameran byttes ut igår (åttonde störningen för det paret….). Bilderna som sänds blev inte bättre (en nionde störning blir nödvändig) men med telefonens hjälp togs ovanstående bild.

Svalgårdens förstfödde övar start och landning på kravallstaketet.

200728: Nu har två av tre familjer utanför Svalgården två ungar i luften. Och i orosboet har en unge setts flaxa upp till grästoppshöjd för att sedan falla pladask ner igen. Lill-Biggles och unga Baronessan verkar få till det, dom också! Ytterligare två flygga ungar har hittats i norra agmyren och i en annan sydligare myr kan det finnas en familj som vi inte känt till tidigare! 23 hittills, alltså!

Flygutbildning – teoridelen. Foto: Fast viltkamera som ställts till förfogande av Parboäng Naturturism.

200727: När det gäller det ännu oslagna fältet blir det nu än viktigare att kunna ställa en Missing Bird-styrka i marschberedskap – alla fyra ungarna är ute och flyger och kan sitta var som helst i gräset! Det innebär samtidigt att vi totalt nått upp till 18 flygga kids så här långt. Hos gamla mamman Bonnie verkar det fortfarande gå bra med ungen. Och nu, sedan grannfrun frk Harrysson först blivit av med sin man och sedan sina barn, hjälper hon sina grannar med vakthållning. Igår kväll höll hon borta en vråk och två korpar från området. Och sitter på vakt i en liten torraka 30 m från boet. Clyde kan därmed åter helt koncentrera sig på att fixa käk åt frun och sitt eget barn, men man kan nog ändå utgå ifrån att han fortsätter att sticka till Harrysonskan en liten smakbit då och då – även om hon inte längre är ensamförsörjare för tre barn. Tala om en social art! Hemma i kolonin på Svalgården hyses en viss oro för unga Baronessan och hennes ungar. Ingen matning kunde konstateras under gårdagen. Vi kommer säkert att drabbas av ännu några bakslag – kanske just hos unga Baronessan och Lill-Biggles.

Ännu en dag äldre. Foto: Fast viltkamera som ställts till förfogande av Parboäng Naturturism.

200726: Svalgårdenkolonin har nu fått en tredje unge på vingarna. Paret med kamera har däremot en bra bit kvar. Liksom gamla Bonnies unge. Kameran verkar f ö ha slutat fungera under natten…. Fortfarande har vi ett bo som inte fått sin omgivning skördad och som kommer att behöva intensiv övervakning. Därefter återstår nog inga behov av ständig beredskap. Alla får börja sköta sig själva och det gäller bara för ängshöksterapeuterna att försöka ta reda på hur många ungar som till slut får sitt A-flygcertifikat. Just nu sexton, varav sju i agmyr.

Som vi misstänkte! Mamman fördelar maten! Åt var och en efter behov! Foto: Fast viltkamera som ställts till förfogande av Parboäng Naturturism.

200725: Ännu en flygg åkerunge och en agmyrsunge. Och nya tecken på att det kan finnas ytterligare ett aktivt par i den nya mossen. Kameran verkar äntligen fungera (men fyller blixtsnabbt mailkorgen….). Som om man inte hade tillräckligt mycket att göra ändå. Femton ungar i luften nu!

200724: Motgången hade inträffat – men inte på det sätt som befarades. De tre ungarna hittades igår döda inne i ruggen och i nära anslutning till redet – inte ute i det nyslagna. Orsak oklar. I övrigt har inga kända bakslag eller framgångar kommit till Gryningspatrullens kännedom. Vi har dock nått elva flygga ungar hittills – fem i åker och sex i agmyr. Ett nytt agmyrspar kan ha hittats, men det är ännu oklart om, exakt var och i vilket stadium. Dessutom har Svalgårdenkolonins första unge lyckats flaxkravla sig upp på kravallstaketet. Man kan inte låta bli att fundera på vilka tankar som blev hennes första när hon för allra första gången upptäckte hur stor världen var. Och snart ska hon ta sig över ekvatorn….! Och just precis nu (07:54) gjorde ett av de andra parens äldsta ungar sin jungfruflygning!

200722: Ännu en motgång kan ha inträffat. Trots noggranna, uppdaterade överenskommelser, struntade en lantbrukare i att förvarna om att andra skörden skulle påbörjas. Det innebär att tre ungar kan ha gått förlorade i den mån de hunnit flyga ut och gömma sig i det oslagna. Tanken var ju att terapeuten skulle hålla koll på var de små befinner sig de fyra timmarna före skörd och att de på så sätt kan hittas innan slåtteraggregatet gör det. Positivt är dock att vi nu har sex ungar med flygcertifikat B i agmyrarna och fem i åker. Det betyder att vi har tjugo kvar att skydda och bevaka fram till en tangering av rekordet 2018. Och gärna fler. Nu har det också klistrats på några ”ljusloggar” (?) på de största ungarnas stjärtpennor…. Man tror sig kunna räkna ut vad ungarna pysslar med så länge de är kvar på Öland. Viktigast vore väl egentligen att få så många som möjligt att lämna ön alive i slutet av augusti/början av september…..

200720: Från de fyra senaste dygnen finns det nästan bara djup tragik att rapportera. Vid en andraskörd hann en unge flyga ut och gömma sig i det oskördade. 5,3 km löpande framför slåttermaskinen i 2,5 timme hjälpte inte. Minst en unge höll sig undan och strimlades i småbitar. Han fick testa sina vingar EN enda gång….en ödesdiger flygning! Direkt därefter konstaterades alla tre ungarna vara döda hos unga f d Frk Harrysson – en grävling hålls ansvarig där. Och timmen senare hittades alla fyra ungarna i Ullevi döda – samlade i en liten hög mitt i boet. Födobrist? Osannolikt. Förgiftning? Eller verket av nån som ogillar sånt som ingår i mångfalden? F n tror vi dock att 31 ungar fortfarande är vid liv – utöver de som fötts i en agmyr. Från den biotopen känner vi dock till tre flygga kids och tillsammans med de överlevande från katastrofskörden har vi därmed fem flygga. Det känns dock lite motigt just nu – man vet aldrig vad som väntar vid hembesöken.

200716: Gårdagens inferno utanför Svalgården KAN ha slutat lyckligt. Nät ner, slåtter, hackning, minskning av tomterna och nät upp. Och till råga på alla dessa störningar – ringmärkning av 5+4+3 ungar. Efter allt detta elände hade endast ETT av paren visat på fortsatt häckning när mörkret föll…. Efter tre timmar nu på morgonen finns hyfsade tecken på att samtliga par bestämt sig för att fortsätta. En förbättring av ringmärkningstekniken vore nog på sin plats – nämligen att INTE tömma bona på alla ungar samtidigt och därmed invagga paret i skräcken att alla ungar är borta och uppätna av Länsstyrelsen. Idag väntar skörd på två nya ställen, men där kommer inte 24×24-rutorna att reduceras och ringmärkning har redan skett. Totalt vet vi nu att 29 ungar finns kläckta i skyddade par. Hur många som fortfarande är vid liv är dock oklart. Och vi vet inget om antal ungar i naturbetesmark.

200715: Generellt ser det bra ut, men nr 2 av 14 skyddade bon har tyvärr övergetts. Orsak oklar – troligen en brunhök inblandad. Och det är oklart hur Bonnie och hennes barn mår. Hennes man Clyde matar i stort sett bara grannfrun och resterande rådjurslever har därför i st lagts i den försmådda hustruns bo. Resultat oklart men uppföljning sker under dagen. Lyxhustrun med två karlar lämnar bara boet för att pudra näsan. En av männen städar och den andre fördelar runt byten som inte blivit uppätna till ungar som ser ut att vara hungriga! Hon beter sig mest som en svensk Hollywoodfru. Totalt har hittills fjorton ungar ringmärkts och därtill känner vi till ytterligare åtta (nu möjligen sju). Inom någon timme kommer kolonin utanför Svalgården att utsättas för andraskörden. Nät ska ner, två tomter skall reduceras från 24×24 m till 12×12 m och i den tredje har ett 2,5×2,5 m kravallstaket redan satts upp sedan några dygn. Paret ser ut att uppskatta det extra, om än snäva skalskyddet. Nu får vi se vad som händer när resten av grödan runt omkring plötsligt försvinner.

200711: I stort sett rullar det mesta på i det öländska ängshökssamhället. En knapp handfull par har inte fått något hembesök under senare dygn, men det finns inga indikationer på kris. Möjligen verkar tillgången på livsmedel ha minskat något vilket ju inte är så bra i takt med att ungarna växer till. Lill-Biggles har varit osynlig länge men dök upp med mat i morse. Oron hann kulminera – det hade varit bedrövligt om ännu en hane förolyckats. Det har endast skett en gång tidigare på åtta år. Änkan – unga f d fröken Harrysson, har det inte lätt. Igår lyckades hon fånga en mus på egen hand och nån timme senare fick hon Clyde att överräcka ytterligare en gnagare som egentligen var tänkt att levereras till Bonnie och deras gemensamma nykläckta ungar. Idag kommer lite hackad rådjurslever att appliceras i Harryssons bo. Förhoppningen är att tillskottet ska accepteras av mamman och erbjudas ungarna.

200706: Fortfarande verkar vården av våra ängshökar fungera bra. Dock har två par inte kontrollerats på 4-5 dygn. Ett helt nytt par har konstaterats i en agmyr medan ett impedimentpar och ett alvarpar har misslyckats. Årets happening (förutom bigamisthonans framgångsrika järngrepp om två män) torde bli att en hane kommit sin grannfru till undsättning när dennas man troligen förolyckats under jakt. Hjälten matar nu såväl grannfrun som sin äkta hälft! Ängshöksterapeutens råd till Clyde (som hjälten heter) är att så långt möjligt hålla sin fru (Bonnie) okunnig om arrangemanget… Clyde har såvitt framgår inga som helst krav på sexuella gentjänster från grannfrun men det är osannolikt att Bonnie skulle tro på det.

200703: Alla skyddade par verkar må bra. I samtliga fall utom ett – som tvingades lägga om sent – finns nu kläckta ungar. Tillgången på mat ser ut att vara god – luftlandsättningen av förnödenheter är intensiv. När det gäller paren i naturbetesmark har ett i agmyr och ett på alvarmark ännu inte kläckt. Oro hyses f n bara för paret i impediment. Förutsatt korrekt bedömning av ett agmyrspar, har totalantalet par på Öland 2020 stigit från 33 till 34 (alla icke häckande, men väl simultana). De första ansökningarna om flaxcertifikat B (små helikopterlyft och upp till 1 m sidoförflyttning runt boet) kan komma in till ÄFM (Ängshökarnas Flygsäkerhetsmyndighet) inom fyra dygn.

200630: Två tuffa dygn har till synes slutat lyckligt, men lärdomen är att den nu testade metoden att i samband med andraskörden reducera avsatt tomtyta, är både riskfylld och arbetsintensiv. Så här långt förefaller det lika säkert att redan från början använda 12×12 m fastigheter. Lyckligtvis är Myndigheten för Ängshökens bevarande (MÄB) inte lika utsatt för diverse efterkloka besserwissrar som coronans FHM. Annars hade vi blivit överösta av illvilliga kommentarer. I övrigt börjar nu individer från par som aldrig lyckades komma till skott, att samlas i större grupper. Har man tur kan man få se ett tiotal ängshökar i luften – eller sittandes på ett snaggat fält. Uppgivenheten lyser dock i deras ögon – så undvik att titta för noga..!

200628: Idag börjar andraskörden. Det innebär två tunga moment. För det första ska vi försöka dra ner tomtstorleken från 24×24 m till 12×12 m för bon med ungar. Det är ett sätt att underlätta för markägarna – vilket i förlängningen förhoppningsvis gör det ännu lättare att få gehör för att rädda ängshökar. Fodret är fortfarande inte odugligt och förlusten minskar till en fjärdedel. Även merarbetet minskar och efter säsong slipper bonden stå med en totalt oanvändbar rugge som måste tas bort. För det andra gäller det att vara på plats och på tårna när de kriminella gängen (korpar, glador, trutar m fl) väller in för att förse sig med resterna från sorkar, lärkor och rådjurskid. Ängshöksungarna faller enkelt offer när föräldrarna blir överbelastade i sina försök att hålla förövarna borta. En ängshöksterapeut i löparskor kan vara skillnaden mellan liv och död!

200626: Det par som mätts ut men som inte fått sin tomt kringslagen – och följaktligen inte blivit nätskyddad – prederades natten före. Räv – eller möjligen människa – misstänks. Inga tecken på strid och inga äggskal säger oss att någon typ av förövare försiktigt tagit äggen med sig. I övrigt är det ljusare. Minst fyra par har nu ungar i sina bon och igår konstaterades årets happening: en kvinnlig bigamist! Såväl hon som hennes båda kavaljerer tillåter att hon matas av båda hanarna. En av dem sitter på vakt medan den andre jagar. Sen byter de uppgift. Hon är dessutom lat och låter sina älskare leverera direkt ner i boet. Kvinnliga bigamister har det uppenbart bättre förspänt än manliga! Kan vi hoppas på rekordmånga ungar? I den mån ringmärkning blir aktuell vore det intressant att få låna en fjäder av varje unge för en faderskapsutredning.

200624: Ett första försök att skatta antalet ängshökspar på Öland ger vid handen att hela 33 par varit här simultant den 31 maj. Slutresultatet kan komma att ändras – men bara uppåt – med ett eller två par! Det innebär en 25%-ig ökning jämfört med bottensiffran i samband med att nedgången uppmärksammades 2012/13. Fortfarande har bara ett av 15 skyddade par gett upp, men ytterligare två har inte kunnat konstateras vara aktiva sen i lördags. Viss oro råder. Idag ska årets sista par nätas in. Vi har ytterligare åtta par som håller igång på naturbetesmark (7) och i impediment (1). Fem har misslyckats (på naturlig väg).

200621: Våra ängshökar verkar ha firat midsommar med vett och etikett. Just nu hyses oro för endast ett av våra intensivvårdade par – och oron kan vara obefogad. Direktsändningarna från våra specialutrustade hanar visar hyfsat tydliga mönster – långa jaktturer till platser som börjar framstå som favoritområden, korta nätter på distans från fru och ägg samt en och annan daglig och spektakulär långflygning ut i intet (rekognosering av potentiellt bra köpcentra?). Möjligen har vi dessutom hittat två nya par som genom sitt val av boende uppnått flockimmunitet mot skördemaskiner. Många honor är i år 2k-fåglar (födda 2019) men hittills har högst en av dem tyckt att det blev för tråkigt att ligga på ägg och därför smitit undan såväl sin man som sin terapeut.

200619: Under gårdagen utfördes en akutinsats vid ett av bona. För att markägaren ska kunna bevattna fältet i sin helhet, tvingades vi plocka ner näten och skära av en snibb av tomten. Arbetet påbörjades så fort mannen i huset gett sig iväg upp över landborgen för att jaga. Nät ner, slåttermaskin fram, nät upp – allt utfört utan att tjejen några meter in gjorde något annat än att ligga och fundera över vad tusan som pågick. De två sändarförsedda hanarna har visat att de övernattar flera kilometer från frun och boet. Man kan inte låta bli att fundera på varför? Dessutom har de övernattat på nya ställen olika nätter.

200616: Ett nätat par har blivit missnöjda med sitt boende och ägnar nu dagarna åt att hålla närmaste granne sällskap några kilometer bort. Brottsplatsundersökningen gav inget resultat. Det troliga är att äggen plundrats av luftburna banditer. I övrigt fungerar så vitt känt alla bon bra. Igår fick två hanar sändare placerade på ryggen. Ängshöksterapeuten hade inte nerver att deltaga (ville inte att Vita Volvon skulle förknippas med sådana aktiviteter…). De två holländska experterna visade sig dock vara oerhört skickliga. Det halvkriminella paret Bonnie&Clyde har nu fått något som i deras fall lämpligen kan liknas vid en fotboja. På bilden ses en av hanarna från en agmyr. Hans hustru fångades av misstag (hon gick upp för att få mat, men upptäckte den uppstoppade duvhöken och gick direkt till besinningslös attack…). Hon försågs som kompensation med vackra röda smycken runt fotleden innan hon till slut fick sin mat – som levererades direkt ner till ungarna! Clyde vägde 288 g och bedömdes ”ha ett mycket stort huvud” samt karakteriserades som ”en av de mest aggressiva hanar de holländska experterna någonsin fångat”. Sändaren väger 9 g.

Foto: Länsstyrelsepersonal

200610: Nu är nästan alla akutjobb dygnet runt över. Vi har ett femtontal innätade par som mår bra (och ett som inte gör det). För det sistnämnda kommer en brottsplatsundersökning att utföras under kvällen. Till detta tror vi oss ha 2-4 alvarpar, ett i impediment och ca sex i agmyr. Några av paren har ringts in av markägare!!! Ängshöken når allt fler kategorier av fans! De flesta har dock på olika sätts hittats av våra ca 15 aktiva volontärer eller av skådare som besökt ön. Nu väntar en lugnare period med dagliga hembesök för att se om det är något de behöver hjälp med. Fungerar elen?Behöver man stänka ut lite sköljvätska för att hålla rävar och grävlingar borta? Eller för att kunna meddela markägaren att paret har misslyckats och att fodret därmed kan räddas….det minst lockande skälet.

200606: Ytterligare ett par med immunitet mot slåttermaskiner har upptäckts sent igår kväll liksom två par som försöker ta chansen att häcka i en och samma vall som slås idag eller i morgon…

Det gäller att hålla utrustningen på topp! Foto: Manfred Dornhauser

200605: Vi har nu åtta par skyddade med elnät och fem par som fått sina tomter utmärkta inför skörd. Tyvärr har vi bara två solelaggregat kvar. Det råkar väl inte finnas något hos någon som kan lånas ut. Det är en hel veckas leveranstid på nya. Ett par hade flyttat sig knappt hundra meter närmare den plats där Vita Volvon brukar stå och spana. Det måste dock anses något troligare att skälet var att deras ursprungliga bo prederats av en räv. Nya par i agmyr och impediment har upptäckts, men några ser å andra sidan ut att ha upphört. Hittills finns bara en koloni med tre par i åker och en med tre par i agmyr. Fr o m nu kommer nya par att föredra kornåkrar eller att ansluta till något befintligt par. Håll utkik om du är ute och kör.

Den här söta tjejen sitter i skrivandets stund och funderar på om hon ska bo i vall hos en mindre lämplig hyresvärd eller i impedimentet intill. Det är i sådana här situationer som en ängshöksterapeut kan betyda allt!

200603: Intensivvårdsinsatserna har sen ett dygn kulminerat. Alla utom ett känt par har hunnit märkas ut med pinnar, sju har redan kringskördats och försetts med elstaket. Befintliga solelceller kommer inte att räcka till för alla och de ca fem som saknas tar tid att få levererade. Hittills har få bakslag drabbat räddningsarbetet och unga Baronessan som fick se sina ägg krossas av en maskin som körde rätt in på hennes tomt, har flyttat över vägen och bor nu tillsammans med Lill-Biggles utanför ängshöksterapeutens fönster! En melanistisk hona från Spanien far runt på ön. Ett kännetecken är att hon blänker som en sjöorre på undersidan av händerna. Oklart är om de få singelhanar som finns kvar skulle intressera sig för denna svarta skönhet. Nej, förresten! Det är klart att de skulle! F t är det okänt hur det går för de par som häckar i alvar, impediment och agmyr. Eftersom de kan anses ha uppnått flockimmunitet mot slåttermaskiner, ägnas de så här långt få vårdinsatser. Okända par som tvingats fly vallarna kommer nu att välja kornåkrar. Är du ute och kör på Öland så spana gärna ordentligt över den typen av fält. Och rapportera alla ängshökar du ser till deras terapeut!

200527: Gårdagen blev en sorgens dag för ängshökskollektivet. Visserligen hann vi med att märka ut två bon, stängsla ett och hitta ett helt nytt. Men svårast att glömma bort var Kvinsgrötaparets grymma öde. Efter en veckas hårt arbete med bobygge, jakt på mat och äggproduktion och efter fyra sega gryningstimmar för att hitta och märka ut boet, tog det bara 15 sekunder för maskinföraren att köra rätt in i ruggen, mellan alla pinnar, och därmed spoliera en häckning. Vi har troligen världens yrkesskickligaste bönder i vårt land men när det gäller att göra en relativt enkel insats för biologisk mångfald, finns det dom som inte bryr sig särskilt mycket om att ligga på topp. Förvisso är uppgiften att rädda en ängshök inte det minsta företagsekonomiskt lönsam, tvärtom möjligen, men ett avtal är ett avtal som bör följas med yrkesskicklighet som rättesnöre.

Fyra vita pinnar räcker inte alltid.

200526: Regnet har nu åtminstone räddat två par vidare. Dessa fick under gårdagen sina tomter fastställda och markerade. Fälten i fråga kommer att skördas nu på morgonen, vilket innebär två risker: 1) frun ogillar vrålande maskiner och 2) skörd drar till sig kriminella nätverk med trutar, korpar, glador och bruna kärrhökar. I mån av personalresurser är det en fördel om man kan närvara och ingå i antiterrorgruppen som annars bara består av två individer. Samtidigt måste två bon till märkas ut före lunch…. Inga nya fall har rapporterats sen igår, men ett har konstaterats häcka i angränsande alvar och har därmed uppnått flockimmunitet, vilket minskar det omedelbara behovet av intensivvård. Ett par har å andra sidan i sista stund flyttat från ett fält till ett annat, vilket är synnerligen olämpligt så här nära skörd. Från en informerad och positiv hyresvärd till en okänd – och utan ägg i argumentationskorgen.

200525: Kaos i intensivvården. Lyckligtvis kom ett regn under helgen, vilket fördröjde vallskörden på de fält som ängshökspar valt ut. Kanske hinner vi med att hitta bona (med ägg) och märka ut dem. Det mesta måste ske idag. Totalt sett ökar antalet fall varje dag. Bara igår skrevs tre nya fall in i patientlistan. Kanske har vi upp emot 34 par i år och skulle därmed ha både planat ut och vänt den sedan 2012 nedåtgående kurvan uppåt. Många nya 2k-honor hittades dessutom igår. Är det någon som känner till var det finns en singelhane så säg till. Vi får se vad vi kan göra för att få de tu att mötas.

200523: Paren verkar bli fler och fler, men i rådande kaos har några mer sofistikerade matematiska beräkningsmodeller ännu inte kunnat användas. Från såväl Polen som södra Danmark kommer rapporter om en icke obetydlig ökning av antalet par. Våra skyddsinsatser kan knappast förklara dessa siffror och frågan blir om våra insatser ens förklarar våra egna goda stigande siffror. Eller om det är någon helt annan faktor som spelat in på ett gynnsamt sätt. Flera par ruvar nu och i samtliga fall hittills är det hos hyresvärdar som aldrig figurerat i mindre smickrande sammanhang. Paret som behövt bevittna omfattande elledningsgrävningar i omedelbar närhet av boet har härdat ut och honan flyger nu in ansenliga mängder torrt fjolårsgräs. Inom något dygn kommer de första tomtmarkeringspinnarna att placeras ut. Skörden är i full gång, men så här långt har den inte drabbat något känt par.

200521: Vi är nu inne i den period då vi riskerar att slå igenom taket för vad intensivvården kommer att klara av. Det finns ängshökar i parti och minut men samtidigt råder kaos. Nästan alla par har plötsligt fått för sig att ”det är nog bättre på andra sidan ön” eller ”man skulle nog bo i vall i stället för i raps” eller ”på andra sidan diket är det nog säkrare”. Samtidigt har alla våra bönder börjat oroa sig för att grödan riskerar att torka för mycket varför skörden börjat komma igång i de flesta socknar. Så sent som igår hittades två helt nya par – nu gäller det bara för dem att hinna lägga första ägget innan maskinerna kommer. Och för oss att hinna hitta och markera ut boet. Ett av paren utanför ängshöksterapeutens kontor parade sig igår morse inför öppen ridå – men fältet ska skördas på söndag kväll….. Det som länge såg så bra ut ser nu ut att vändas till fiasko. Tur att paren i alvar och agmyr uppnått immunitet mot slåtterkrossar!

200518: Första tjejen ruvar! Mattillgången verkar inte kritisk. Hanen förser henne med mat helt enligt instruktionsbokens tidsintervall. Nu har också några 2k honor dykt upp på scenen – bl a en som kan vara unga fröken Harrysson – lilltösen som vi tvingades mata några dygn med rådjurssadel sedan föräldrarna tröttnat. Om en timme ska vi testa om hon tyr sig lite extra till Vita Volvon. Hon sägs dessutom ha en karl på kroken (förutom ängshöksterapeuten, alltså). Tyvärr har ett annat par troligtvis redan prederats av en sen tidigare känd elak brun kärring.

200515: Det kan finnas upp emot 30 potentiella par nu. Två har offentligt och oblygt parat sig och ytterligare två har börjat transportera in ansenliga mängder byggnadsmaterial till sina nya lägenheter. Ett par visar intresse för fältet utanför Ängshöksterapeutens kontorsfönster (!) och fler par än på många år ser ut att föredra impediment, alvar eller agmyrar. Nu börjar tävlingen om vem som ska komma först. Ängshökshonan med sitt ägg, terapeuten med sin Vita Volvo eller bonden med sin slåttermaskin. Kallt och torrt väder gynnar just nu de två förstnämnda.

200510: Nu ser det ut som att ca 25 par håller på att knyta sina band. Den positiva trenden tillbaka mot alvar och agmyr håller i sig och sen sist har vi funnit några som verkar föredra spannmål och vall framför raps.

200508: Senaste dygnet har gett något färre positiva uppgifter om stationära par, men å andra sidan syns ängshökar under betydligt kortare tidsfönster jämfört med de stunder de ger sig tillkänna. Därav behovet av att sitta på sin tilldelade inventeringspunkt i fyra timmar… ”Är du envisare än en 5k ängshök?” skulle ett underhållningsprogram i SVT 1 kunna heta.

200507: Nu förefaller samtliga populära agmyrar ha fått uthyrt till minst ett par. Mindre roligt är att gult verkar vara tjejernas färg i år – flera par har fått för sig att häcka i raps! Vi får hoppas att de kommer på bättre tankar när vallarna börjar växa till och att de då hinner lägga om – inför ögonen på ängshöksterapeuten och innan slåttermaskinen kommer…. Vi verkar nu ha ca tjugo par som har gift sig eller funderar allvarligt på att göra det. Rätt så många singlar far också runt mellan dansställena.

200504: Vi kan nog räkna in runt 16 kärlekspar nu! Och en tjej är på väg genom Blekinge. På ett ställe har vi två par plus tre singelkillar. Kunde vi ägna oss åt koppleri, skulle blekingetjejen omedelbart ha tipsats…. Det ser bra ut även för Östergötland, Gotland och Uppland.

200502: Nu är vi av allt att döma uppe i nio par som verkar trivas ihop. Aningens oroande är att inga nya individer rapporterats från Skåne – vi hoppas ju förstås att det ska komma hem många fler hit. Myndighetens för ängshökens bevarande (MÄB) rekommendationer gäller fortfarande: ”Tvätta glasögonen ofta med tvål och vatten, undvik alla onödiga resor utanför ängshöksmarkerna, håll dubbla ängshöksvingspannets avstånd och SMS:a eller ring utan fördröjning in alla nyupptäckta fall!” Kurvan för hemkomna individer är fortfarande an aning för flack för att vi ska hinna arrangera vård åt alla när det bränner till. Vallarna växer och bönderna smörjer slåttermaskinerna!

200430: Ytterligare två kärlekspar har hunnit finna varandra och allt fler singeltjejer hittas. Omsorgsarbetet består just nu i att föra daglig statistik över var de olika individerna syns. På så sätt kan vi om två veckor ha fått en uppfattning om eventuella ”ängshökskluster” och hur vi ska prioritera kommande huvudinventering. Alla som har tagit på sig en punkt får gärna tjuvstarta och tjuvkika före den ännu gällande huvudperioden 20-23/5. Hyfsat med observationer droppar in från Östergötland och Uppland och ytterligare några individer håller på att passera genom Skåne. Det går inte heller att undanhålla er följande nytagna bild (Manfred Dornhäuser). Den är f ö tagen mitt under sändningen av morgonjympan på TV1….

Stretching. Foto: Manfred Dornhäuser
Rapsen blommar redan! Kanske avskräcker det honorna att välja denna olämpliga gröda!

200428: Ett tredje par har återvänt hem tillsammans. En intressant tendens är att det hittills bara rör sig om par i naturbetesmark. Det skulle kunna tyda på att honorna i dessa par sedan generationer fötts och bott i sådan biotop. Honor som är födda i åkermark kan ha sitt ursprung på kontinenten och förefaller vara betydligt mindre ortstrogna. Åkrarna följer ju en viss växtföljd vilket leder till att många tjejer tvingats vänja sig vid att byta häckningsområde varje år. Svenska gräs- och lucernvallar ligger dock 3-6 år innan de bryts och kanske är det skälet till att vi ibland ser etablerade par återkomma till samma fält. Vi har för tillfället två hanar som omsorgsfullt besökt och kontrollerat förra årets häckningsplatser. Killarna verkar vara mycket mer ”hemtröa” (som det lär heta i Norrland).

200426: Nu har första gotlänningen kommit hem – troligen den hane som i förrgår sågs runt Löttorp. I Skåne finns nu två rapporter om sträckande ängshökar och här i centrum kan vi idag räkna med ett knappt tiotal hanar och nästan lika många tjejer, den senaste på frukosttur mot söder utanför Svalgården. Det är extremt tidigt med så många individer. Troligen är det den ur klimatsynpunkt obehagligt tidiga våren, men låt oss i stället hoppas på att det är en följd av den fantastiska ungproduktionen 2018. Mot det talar dock att inga 2k-fåglar rapporterats så här långt… I vilket fall är det dags för alla oss ängshöksbevarare att vässa klorna!

200425: Ännu ett par (i sydlig agmyr) ertappades i morse med avancerad parflygning och hanar är sedda lite varstans. Det kan dock röra sig om till stor del samma hane – de far omkring som en skottspolar och hoppas på livstecken från nån nyanländ tjej.

200424: Tre till fyra hanar har setts – frånsäger till norr. Och två till tre tjejer dök upp idag! Ett gammalt troget alvarpar (förhoppningsvis) ägnade sig åt en del spelflygning. Den tilltänkta förhöll sig till synes likgiltig, men så är det varje år. Hanen tvingas slå knut på sig själv i luften ett bra tag innan han förstår att hon smygtittar på hans konster och egentligen är trakterad. En hane rapporterades från en känd agmyrlokal och en lady satt och la make-up i närheten av en åkerhäckningsplats från ifjol. Nästan alla punkter för inventeringsarbetet är besatta, men det finns plats för fler frivilliga.

200423: Ingen tjej så här långt, men väl en stäpphök av vardera könet.

200421: Allt tyder nu på att minst två ängshökshanar kommit hem. Vi väntar med spänning på första tjejen! Samtliga frivilligt anmälda ängshöksräddare har nu fått uppdaterad information inför det kommande inventeringsarbetet (se mera nedan). Det torra vädret ser ut att fortsätta, vilket ökar möjligheterna för att vi ska hinna hitta bon och ägg i tid, men…

200419: Minst fem dygn för tidigt har nu första hanen hittat hem! SMS:a eller ring fr o m nu in alla observationer till mej 070-5585970. Lägg gärna in obsen även på Artportalen (den döljs automatiskt men kan alltid läsas av jourhavande ängshöksterapeut).

200416: En mycket trovärdig skådare larmade ut en möjlig ängshökstjej igår eftermiddag. Abstinensstinn, kastade sig Patrullen ut, men ingen kärrhök syntes till. Uppmaning: Om du ser lucernfält som bevattnas kan det vara av yttersta vikt för det framtida räddningsarbetet att undertecknad informeras via SMS 070-5585970. Sådana fält kan nämligen bli attraktiva för våra vänner.

200415: Möjligen har en ängshök nått sin agmyr på mellersta Öland! Det är dock ej bekräftat. En del stäpphökar har dock setts på olika platser i landet.

200411: En obekräftad ängshökshane har rapporterats från Uppland! Och här hemma har Lions Mörbylånga avsatt 3.000:- för skyddet av ängshök!

200410: Några timmars kontroll av ängshöksobservationen från i förrgår gav inget resultat – varken positivt eller negativt. Inga kärrhökar syntes till men observatören framstod som trovärdig. Samtidigt har vi nåtts av det glädjande beskedet att Ölandsfonden beviljat ett betydande ekonomiskt bidrag för att klara ängshökarnas hyreskostnader under 2020!

200408: En rapport om en ängshökshane har inkommit från mellersta Öland. Det är dock statistiskt så osannolikt tidigt att det måste undersökas noggrannare. Tråkigare uppdrag kan man ha – så en koll görs under dagen.

200407: Nu bara 16-17 dygn kvar innan den första ängshöken elegant glider in över Ottenby gravfält. F t förbereds årets skyddsarbete med att utse ca 75 punkter för en (eller några) fyra-timmars inventeringspass. Här behövs det hjälp från frivilliga! Tror du dig ha tid att sitta av fyra timmar nån dag runt den 20 maj tas din anmälan emot med stor tacksamhet! (070-5585970). Att sitta i bilen och spana ängshök är f ö ett riktigt mysigt sätt att sätta sig i frivillig karantän…. Beroende på hur snabbt råg och lucern växter till, kan datumet komma att justeras. Först ska ju ängshökstjejen hinna lägga första ägget och sen måste vi hinna hitta boet innan bonden bestämmer sig för att ta första-skörden. Det här är den mest kritiska perioden. Lite svalt och torrt väder fram tills dess skulle gynna våra vänner.

200109: Först en hälsning från alla våra ängshökar nere i Tchad. De mår av allt att döma bra vilket tyder på att gräshopporna räcker till. De har dock i sakta mak börjat dra sig österut för att planera hemfärden i slutet av mars. Men roligare än så! En av våra högt värderade ängshöksbevarare har hittat detta underbara hemma-hos-repotage. Om jag nu får länkningen att fungera…..möjligen måste ni söka er fram till filmen medan reklamen rullar. Flera av våra svårkontrollerade hypoteser får stöd – bland annat pizzabudets oduglighet i köket och honans rättvisa fördelning av maten – så länge den räcker. Tack Gerhard!h

190908: Fler och fler ängshökar, såväl unga som äldre, lämnar nu Sverige via Falsterbo. Samtidigt rapporteras ett anmärkningsvärt stort antal unga stäpphökar – som rimligen bör vara födda i Finland eller västra Ryssland. På Öland förefaller det just nu vara enklare att hitta en 1k stäpphök än en 1k ängshök. Bestämningskriterierna är dock inte de enklaste, men ser man en ungfågel med tydlig ljus krage och ostreckat bröst, ja, då måste man till det kolla om handens yttre pennor är tydligt svartspetsade (en av de våra) eller inte (stäpphök). Och om dess inre handpennors spetsar är mörka (en av de våra) eller ljusa (stäpphök). I kommande avsnitt av denna ängshöksdagbok kommer begreppet antropomorfism att diskuteras. Bra eller dåligt? Rätt eller fel?

190903: Ängshökssäsongen börjar nu lida mot sitt definitiva slut. En ung – troligen en av de våra – drog söderut ut över havet från Torhamns udde i Blekinge igår. Sällsynt mycket vitt i pannan skulle kunna indikera att det rörde sig om vår lilla minsting från Solbergakornet! Senaste rapporten från norra agmyren gav inget nytt hopp om att den där födde ungen fortfarande är vid liv. Den adopterade var däremot kvar hos adoptivföräldrarna men det är fortfarande oklart om de förser den med mat. Och igår togs de sista elnäten bort från östra Skärlöv. Terapeuten var där en decimeter ifrån att avsluta säsongen med att trampa på en extremt stor huggorm som gömde sig intill boet när eventuella DNA-spår skulle säkras. Ungarna finns kvar i området – åtminstone så sent som den 31 aug.

190828: Det relativt mycket lyckade ängshöksåret ser ut att få ett mindre roligt slut. Mysteriet i norra agmyren var tänkt att lösas i morse – frågan var: en eller två ungar? Utfallet verkar ha blivit noll. Efter några timmar kom pappan med mat, levererade över den till frun som sedan for runt med bytet i en timme, lockandes intensivt över ett område med 600 meters radie. Ingen unge svarade på erbjudandet. Det finns en ytterst liten chans att den var mätt och belåten, men det sannolika är att den blivit tagen av en ung duvhök som visade stort intresse för området – kanske i förhoppningen att det kunde finnas fler offer att profitera på. Förhoppningsvis kan någon av norra öns ängshöksassistenter göra ett besök till och motbevisa denna tragiska hypotes.

190825: Årets första 1k-fågel har beviljats utresetillstånd och sträckte ut mot SV över Nabben i Falsterbo i gryningen igår! Må det gå honom/henne väl! Årets sist häckande par på Öland, kan ha ytterligare en unge på vingarna, men det är inte helt fastställt att sedd unge nr 2 verkligen tillhör familjen. Vi ska vara noggranna med att inte överskatta antalet årsungar.

190820: Jodå! Nu är han/hon – årets sistfödde – uppe och samlar på sig flygtimmar! Årets nr 28. Därtill kommer glädjebesked om enstaka trebarnsfamiljer i såväl Västmanland (!) som Uppland. Och här hemma sträcker det ut årsungar förbi Långe Jan nästan dagligen. Vi väntar nu på första rapporten från Falsterbo. Lite vid sidan om ämnet kan nämnas att Gryningspatrullen förärats en T-skirt som fr o m nu kommer att användas vid såväl hembesök som vid högtidligare ängshökssammankomster. Tack!

190816: Vissa dagar ler lyckan mot en. Gårdagen blev en sådan dag. En liten, liten ängshöksunge flaxade plötsligt upp ur agen, gjorde en rundtur med en radie på 3 meter och damp sedan ner igen i det som troligen är boet. Det finns m a o liv i myren – mot alla odds och i strid med de flesta indikationer. Nu oroar sig ängshöksterapeuten i stället för hur denna lilla krabat kommer att klara den extremt sena flyttningen över Herzegovinas bergsmassiv – i kyla och snöstorm. När det gällde de nyupptäckta ungarna i ett åkerlandskap på ett annat ställe på norra Öland, kunde konstateras att de var tre i st f två och att hela familjen var samlad och visade 100% tecken på att ha häckat inom en radie på 2-400 m. Det innebär att vi nu kan addera tre till de sedan tidigare kända 24 årsungarna. Och klarar nu bara agbarnet sitt B-flygcertifikat, kan vi inom två dygn ha uppnått årssumman 28.

Så här ser ett färdiganvänt bo ut i ogenomtränglig tok med björnbär.

190814: Nu har lite genetiskt material samlats in från ett alvarbo. Det var otroligt väl gömt och mycket svåråtkomligt. Mamman hade arrangerat ett kort tunnelskyddsrum in mellan två täta buskar – omöjlig att se uppifrån. I vanlig ordning var boet kliniskt rent. Endast ett enda äggskal kunde hittas. Hoppas att man kan göra dna-analyser på sådana? I övrigt verkar alla 24 mantalsskriva 1k-fåglar vara vid liv och med största sannolikhet kan vi inom kort lägga till ytterligare två från en hittills helt okänd häckning på norra Öland. Däremot tyder allt på att det slutat illa i agmyren. Troligen har ungarna drunknat vid senaste skyfallet, vilket föräldrarna inte riktigt vill ta till sig. Nu verkar det som att de pliktskyldigt försöker mata döda ungar samtidigt som insikten sakta smyger sig på och flyttgenerna ger sig till känna.

190811: Jaha, då har en av våra allra först födda nått Karlshamn i Blekinge. Undrar hur många gånger hon tänkte sig för innan hon drog ut över öppna Kalmarsund? Kanske tänker hon redan tillbaka på vilken trygg och fin uppväxtmiljö hon hade nere i norra campingredet? Nu väntar vi på att Killén & Co på Falsterbonäset inom kort noterar hennes avfärd från Sverige. Fr o m idag avbryts trafikövervakningen. Ingen av ungarna visar längre det minsta intresse för asfalten. Skyltarna får dock stå kvar några dygn till….. Från S Bårby finns nu också en rapport om den tilltufsade men ändå helt oidentifierbara mamman. Hon har nu inte bara uppsikten över en unge – utan tre. Det kommer att kollas upp, och kanske kan vi snart räkna in ytterligare två 1k-fåglar. Då skulle vi vara uppe i 26! Och en eller två till kan det fortfarande bli i norra agmyren – men trots kontinuerlig kontroll får vi inget svar……

Jag kan flyga! Jag kan flyga!

190808: Vi börjar se ett slut på säsongen. Ikväll kommer troligen det sista premiärflaxet att kunna registreras i en nordlig agmyr. Det rör sig då om en ovanligt sent påbörjad häckning – troligen till följd av att första kullen ägg skadades av en extrem och ihållande störtskur i maj/juni. Från årets enda lyckade vallhäckning finns nu två flygga ungar. Mamman väcker dem vid 05:10 och tar sen med dem från boet ner till en åkerkant på betryggande avstånd från vägen. I stort sett alla fordon tar hänsyn till skyltar, utsatta blinkpuckar och Vita Volvons blinkers – utom fem bilar från ett företag som heter Minientreprenad AB – ett företag som Gryningspatrullen definitivt aldrig kommer att anlita! Och själva jobbar dom med grävarbeten alldeles intill trafikerade vägar! Alla fyra kornungarna är fortfarande vid liv och kvar i sitt närområde och den ensamme utan känd födelseort, har vi nu kunnat registrera som unge nummer 24.

Skrattmåsungarna drar nytta av trafikregleringen.

190804: En av årets allra sista ungar har fått B-certifikat – den enda hittills överlevande i årets lusernbon. Därmed är vi uppe i 22 ungar. Vi hoppas fortfarande på ytterligare några i en agmyr, men de måste ha varit extremt sent kläckta. Vi har också hittat en välutbildad, men helt okänd ungfågel i ett av de områden där vi misstänkt, men inte lyckats fastställa häckning. Ikväll vid 18-tiden är alla välkomna till en uppföljande ängshöksträff på Naturbokhandeln.

Så här fin blir man om man föds på en campingplats. Stor, kraftfull, lite arg uppsyn och bruna iris tyder på hona. Foto: Pontus Blanch vid kullens nya uppehållsplats 600 m från boet.

190731: Två nya ungar har hittats i en av agmyrarna. Summa 21 totalt i år, varav elva räddade och tio som föräldrarna klarat på egen hand. Däremot ser det illa ut för det sista lucernparet – brottsplatsundersökning görs ikväll. Vi hoppas dock på ytterligare några ungar i agmyr. Trafikövervakningen mellan 04:30 och 07:30 har resulterat i noll trafikdödade ungar och kan nu upphöra (om inte lusernparet mot all förmodan fortfarande är aktivt). PEAB har låtit skyltarna stå kvar och ungefär 2/3 av alla trafikanter har sänkt farten. 1/3 har antingen inte sett dem eller struntat i dem. Ett litet antal har ökat farten – man kan ju gissa att det rör sig om samma skrot och korn som de som skar bort hälften av budgeten för skydd av natur och biologisk mångfald. Ordet ”mångfald” verkar få sådana as att reagera med reptilhjärnan – om de ens är i besittning av en sådan….

Unga skönheter som denna kan man nu se samla på sig flygtimmar lite här och där!

190727: Säsongen börjar ta slut för jourhavande ängshöksterapeut. Endast i ett bo finns det ännu oflygga ungar och slutar det lyckligt så väntar ännu en vecka med trafikövervakning från 04:30 till 08:00…. Och den vägsträckan är väsentligt mer trafikerad. I övrigt ska tre agmyrar slutinventeras – en rätt så kul uppgift eftersom det finns vissa förhoppningar om att nya ungar skall upptäckas. Just nu ligger vi på 19 flygga. Mycket tyder dock på att födobrist börjat råda. Hanarna levererar allt mera sällan och vid det bo som just nu trafikövervakas har en unge redan lämnat för gott och setts försöka klara sig på egen hand sju kilometer bort. Det är vid ett par veckors för tidig ålder men är ändå det som till slut skulle ha varit det naturliga. Vi har troligtvis förlorat en och annan oflygg unge på detta sätt i något eller några andra bon.

190724: Efter en välplanerad skymningsräd mot vägföretaget, kunde alla varningsskyltar och trianglar återerövras och står nu utsatta på nytt…. Än så länge har nattpassen på vägen inte lett till några akutinsatser och paret har nu två ungar med B-certifikat. Efterhand som de blivit äldre har den kvinnliga instruktören förlagt huvuddelen av övningarna långt bort från vägen. Vi hoppas nu att den tredje ungen fortfarande lever och snart skall få sitt flaxtillstånd utfärdat. Ellen i ettan utan kokvrå har också två ungar på vingarna men risk finns att de övriga syskonen fallit offer för någonting. Inom kort görs en kontroll av detta kravallstaket och dess innehåll. Årets happening hittills fick en av volontärerna* uppleva i förrgår hos familjen i f d kornåkern. Färsk husmus stod på menyn och pappa Stefan levererade den direkt otillredd till en av de stora syskonen några meter utanför boet. Minstingen hoppflaxade då ut ur buren och kravlade sig med stor möda fram till syskonet som just huggit in. Då skedde det vackra som troligen bara ängshökar kan stå för – storsyskonet släppte bytet och lät lillknatten glufsa i sig rubbet på nån decimeters beskyddaravstånd! Två nya ungar i agmyr har upptäckts och hamnat i mantalsregistret sen sist. Totalt är vi nu uppe i 18 1k-fåglar med A- eller B-certifikat varav tio med assisterad nedkomst och åtta på naturlig väg. Brottsplatsundersökningen hos det par som låg terapeuten närmast om hjärtat (se tidigare rapport) gav inga säkra besked. Boet var kliniskt rent från fjäder, dun och blod. Grävlingnätverket bör därmed gå fria, men ett nedtrampningsspår kan indikera räv. Mest trolig förövare trots allt är den bruna kärrhöken som bodde nästgranne. * Vill någon hjälpa till nästa år när förhoppningsvis de 31 ungarna från ifjol kommer hem, är det bara att höra av sig. Då kan det bli jobbigt!

190721: Det var PEAB som på uppdrag plockat in otillåtna skyltar längs de öländska vägarna. Det konstiga är att alla loppisskyltar sitter kvar och man hade kanske kunnat hoppas på att uppdragstagaren kunde ha blundat för skyltar som uppmanar till försiktighet för boende i naturen. Paret i fråga har nu fått ut minst en unge men mamman verkar ha insett faran och inledningsvis fört ungen ca 150 m från vägen. Fr o m i morgon bitti måste dock vägen bevakas från kl 04:30 till 07:00 i ca 6 dygn…. I övrigt har vi haft ett 48 timmar långt drama i kornåkern. Mamman drabbades av någon typ av chockdepression efter att kravallstaketet satts upp samtidigt som tröskan dundrade fram och de två ungar som inte rymde hade blivit ringmärkta. Men tre av fem ungar på rymmen blev för mycket för henne och hon sjukskrevs på 100% i 36 timmar. Pappan fortsatte dock och lyckades under hennes konvalescens hålla alla fem ungarna vid liv. Två av rymlingarna kunde räddas genom att terapeuten sprang framför tröskan, men den tredje strök med. De två räddade rymlingarna fick sedan undsättas en gång till när strängarna skulle rundbalas. Efter att ha knaprat johannesört (eller vad hon nu ställdes på), kunde hon återgå i arbete till 25% vilket hon nyttjade till att förse den äldste och längst bortflugne med mat. Sent igår återvände den andre rymlingen till boet och från ca kl 20 var mamman i det närmaste helt återställd. Hon gick till och med ner med mat innanför kravallstaketet. Gissningsvis har hon idag på morgonen lockat hem den fjärde också. Totalt har vi nu tolv ungar med B-flygcertifikat och potentialen verkar vara ca tjugo när alla familjer så småningom inventerats på flygfärdiga ungar.

Någon tyckte att detta var ett oacceptabelt brott…..

190718: Idag blir det en obehagligt spännande dag! Paret i korn ska få sin omnejd skördad och i stället förses med ett kravallstaket. Igår sågs allra första flaxet ovanför boet – så med lite tur är samtliga ungar kvar i redet. Föräldrarna flyger in mat i en omfattning som motsvarar luftbron efter jordskalvskatastrofen i Haiti. Man kan därför hoppas på att det finns många ungar i boet. Morgonen började annars inte alls bra. Varningstrianglarna och skyltarna som försökte uppmana bilister att ta det lugnt förbi ett bo intill vägen, stals i natt. Vi får hoppas att det är Trafikverket som är de skyldiga och inte någon sympatisör till sd-nazisterna. Stölden följdes dessvärre upp med en tre timmar lång uteblivning matning. Lyckligtvis är dock honan kvar på vakt och verkar inte jättestressad – möjligen irriterad över mannens frånvaro. I övrigt har två nya ungar i ett annat alvarbo nu erhållit B-flygcertifikat.

Oj! Är världen stor!

190715: På onsdag kan det bli aktuellt med Ölands nya stora agrara turist-attraktion: ”Pensionerad Lantbrukshälseanställd löper gatlopp framför enorm skördetröska”. Tractor-pullingen i Källa eller Kosläppet i Arbelunda har fått en konkurrent. Kornet på södra Öland skördas nu för fullt och inom kort är det dags för fältet med ett ängshökspar. Hjärtstartare kommer att finnas på plats. I övrigt har vi nu fem, möjligen sex ungar på vingarna (B-flygcertifikat = flygning under överinseende av kvinnlig flyginstruktör). Även en unge sedd över agmyr. Senaste tidens bakslag (två förlorade vall-par) gör att vi knappast kommer upp i något rekord – åtminstone inte vad beträffar ungar med assisterad förlossning. Just nu sitter det förresten en steglits en meter framför Vita Volvons extraljus och käkar på en tistel – precis som det står i fågelinstruktionsböckerna att dom ska göra.

190713: Ängshöksterapeuters vanligaste sjukdomstillstånd måste vara manodepressivitet. Dagen efter att ett bo dödförklarats och näten plockats ner (djup sorg) visade det sig finnas två fräscha ungar med flaxcertifikat innanför det kravallstaket som befarades stå i tur att behöva plockas ner (euforisk lycka). Igår eftermiddag möttes terapeuten ånyo av synnerligen oroande beteenden från ett till synes ”säkert” par (ny svart avgrund). Där får vi svaret senare idag och troligen kommer utredningen att peka ut en brun kärrhök som på sannolika skäl misstänkt. Hos de par som inte lever under skyddat boende, har årets första unge setts flyga under gårdagen.

Nu med flygcertifikat B godkänt och utfärdat

190711: Efter en nio meter lång cirkulärt avlagd distans på nytt personbästa och världsårsbästa 2,01 i höjd, har 2019 års första B-flygcertifikat kunnat utfärdas – med erforderliga stämplar, underskrifter och allt. Och minst ett av tre syskon är vid liv – och säkert mycket inspirerad. I grannboet råder däremot en total inaktivitet och vi måste nog börja inse att vi lidit vårt första nederlag. Brottsplatsundersökning är inplanerad tills i kväll. Brist på föda är tills vidare den mest sannolika och minst otrevliga förklaringen, speciellt i ljuset av de dramatiska störtskurar som sköljde över boet för några dagar sedan. Minst ett nytt par i agmyr har gjorts troligt och option finns på ännu ett. Med jobsposten från i morse blir det nu trots de nya fynden svårare att nå fjolårsrekordet på 31 ungar (varav 19 med assisterad hjälp) – men inte omöjligt.

190709: Ångesten i förrgår morse hade precis släppt när den blossade upp på nytt under kvällen. Ett störtregn hade fått ena honan i södra kolonin att fullständigt negligera sina ungar under flera timmar. Mat som levererades åt hon upp själv. Och något skydd mot regnet erbjöd hon inte. Köttfärsen från morgonen fick hämtas på nytt och värmas i handen och via luftintaget på väg till katastrofområdet. En dyngblöt unge mötte min blick i boet (förhoppningsvis gömde sig den andre) och några tillplattade köttfärsbitar presenterades. Ungen förstod absolut ingenting och inget annat fanns att göra än att lämna och avvakta. En liten stund senare kom mamman med en sork – och lämnade boet med en av köttfärsbiffarna. Hon måste dock ha agerat munskänk en bit bort för tämligen omgående kom hon tillbaka med ungefär hälften! Och sen fick resten av färsen vara kvar – gissningsvis konsumerad. Igår kväll var det en normal matning – men det tog tid. Och tärde på nervsystemet. Roligast igår var annars att årets förstfödde ”flög” en hel meter ca fem centimeter över marken. Och i ett bo med tre registrerade ungar visade det sig finnas en fjärde! Så här långt är tretton ungar mantalsskrivna och vi har tre bon kvar att besöka. Kanske kommer vi upp i fjolårets rekord på nitton.

190707: Sent igår kväll kom oroande rapporter in till hemtjänstcentralen i Kvinsgröta om att en mamma kanske övergett bo och ungar till följd av ett störtregn. Tjänstgörande terapeut hade dock tagit sig ett glas vin så efter en orolig natt besöktes paret i fråga först tidigt i morse. Med i bagaget fanns 50 gr svensk, ekologisk köttfärs – i fall ungarna övergivits men ändå var vid liv. Redan efter fem minuter kom dock de två (!) hanarna inglidande i rote med en storslagen råtta i den rättmätige makens klor. Under överräckningen och efterföljande tillredning stod hjälphanen för luftvärnet bara några meter ovanför boet. Det troliga är att hjälpredan är en son från 2017 eller tidigare. Efter ett tag gav de sig ut på ny jakt, vingspets mot vingspets. Det finns bara en regel vid dylika arrangemang: hjälphanen får aldrig direktöverlämna bytet han fångat till mamman/styvmodern! Det måste levereras via den äkta maken! Alla kontrollerade häckningar visade på harmoni – t o m i den sist påbörjade häckningen, verkar det finnas minst en unge kläckt nu! Den djupa oron för paret i förra bulletinen, visade sig vara obefogad… Men terapeuten blir ju som bekant oroad av minsta avvikelse – och i det fallet var beteendestörningen stor!

En mardrömssituation för en ängshökshane…..

190704: Det befarade misslyckandet i förra rapporten visade sig vara fel. Paret är bara extremt hemligt i sitt beteende. I stället har det dykt upp uppenbara tecken på problem för ett annat av våra skyddade par. Hanen försökte leverera en större gnagare, men ingen var intresserad, trots att det har funnits ungar i boet. Samtidigt var en fiskmås oroande nyfiken på vad den såg när den snurrade nån meter över boet. Här kommer under dagen en brottsplatsundersökning att göras. Gissning: död hona i boet. Samtidigt finns indikationer på ett helt nytt par lite längre norrut på ön, vilket kollas upp just medan detta skrivs. I övrigt ägnades gårdagen åt att övervaka andraskörden runt ett skyddat bo. Ca 30 objudna och oönskade gäster ville vara med och dela på de köttslamsor som spreds längs strängarna. Vita Volvon utgjorde den markbaserade insatsstyrkan och nödgades vid två eller tre tillfällen agera mot glador som visade skrämmande stort intresse för ängshöksungarna. Det vita insatsfordonet accepterades fullt ut av såväl honan som hanen – trots att det parkerats mindre än 40 meter från ruggen. Hanen kollade in genom sidorutan efter de de tre första matleveranserna, men från det fjärde tillfället var Vita Volvon och dess för tillfället passande grå/svartklädda besättning fullt accepterad.

190629: Just nu kan vi stå inför årets första verkliga misslyckande. Paret i lucernåkern intill det rågpar som prederades av en brunhök på tidigt stadium, kan ha gått samma öde tillmötes. Slagregnet härom natten fick grödan att lägga sig platt runt boet och troligen har brunhöken dragit nytta av denna lokala klimatkatastrof. Lyckligtvis hade inga ungar kläckts. Enda hoppet nu är att paret i fråga är det hemligaste någonsin. Två timmars bevakning till och det blir dags att gå ut och säkra bevis. I övrigt ser det rätt så bra ut, men flera agmyrspar och alvarpar har inte kollats av på länge. Ett rapspar verkar ha tvingats inse sitt misstag och den första ängshöken har rapporterats sträcka söderut från udden. Troligtvis gäller det fler individer, men de brukar göra sin take-off mycket tidigt på morgonen och få är på plats för att vinka adjö och hälsa välkommen åter.

190626: Gårdagens påtvingade, men i förlängningen intressanta insats, fick ett lyckligt slut på fas 1. Och nedanstående små troll var betydligt mindre bekymrade än mamman som oavbrutet öste sitt missnöje över oss medan vi krängde kravallstaketet över redet. Efter drygt tjugo minuter och åtskilliga överväganden, gick hon dock tillbaka ner till ungarna utan att invänta sin gubbes hemkomst och hans välunderbyggda råd…. Och tur var väl det! Han hade antagligen bara sagt något i stil med ”vad f-n är det du varit iväg och köpt? Behöver vi verkligen en sån?”. Varpå hon inte hade pratat med honom på tre veckor. I gengäld var grannkärringen gränslöst nyfiken och tog några måttligt populära varv över den nya ”möbeln”. Idag återstår fas 2: all gröda runt den lilla lägenheten ska slås av och grannskapet kommer att genomgå en dramatisk förändring. Likt Staffanstorp i Skåne kommer boendet att upplevas som utslängt på en åker. Medan detta skrevs kunde konstateras vår andra lilla koloni lever väl. Det betyder att hon i det som tills igår var världens enda friggebod för ängshökar, mår utmärkt och har fullt sjå med att mata sina ungar.

190623: Vi kan ha fått tillökning med ett par i alvar! De har dock någon typ av traumabakgrund, men har – om vi har tur – bestämt sig för att börja om på ny kula. Det blir i så fall ett av de allra senast etablerade paren i mannaminne (d v s i ängshöksterapeutens minne). Ett skyddat par i vall, för vilket stor oro hystes så sent som igår, visade sig vara i full drift i morse. Å andra sidan gav 2,5 timmars smygtittande på ett annat skyddat par inte ett enda livstecken. En ängshöksterapeuts psyke måste tåla plötsliga vågor och dalar. Och många! Och dagliga. Extra spännande idag var att studera hur en ängshökshane försökte sig på att jaga bort (inte fånga) två rapphöns från bo-ruggens kant. En överloppsgärning som slutade med att tuppen gjorde ett par halvmeterhöga hopp upp mot den förvånade ängshöken. Han gav sig i stället på två harar som inte brydde sig ett skvatt. En svår dag för en skräckinjagande rovfågel, kan man tro.

190621: Vi försöker oss på en första sammanfattning över säsongen: Vi har nu, tror vi, femton aktiva par varav sex anslutna till hemtjänsten, tre med framtida behov av terapi och sex som kan klara sig på egen hand. Vi har också tecken på ytterligare en knapp handfull par som gått under jord och lever utanför övriga samhället. Vi är angelägna om att komma i kontakt med dessa. Signalement och vittnesuppgifter om senast kända vistelseort kan lämnas till närmaste ängshöksterapeut (070-558 59 70). Många av dessa kan vid det här laget ha barn som lever under osäkra förhållanden. Minst åtta av de femton mantalsskrivna har också minderåriga, svartvita och hungriga ”bollar” i sina reden. Mammorna tvingas ligga och lyssna på dem medan papporna sliter sina hand-, arm- och stjärtpennor för att hinna med så många luftlandsättningar av livsmedel som möjligt per dygn.

190617: VI ÄR MED BARN! Båda kolonifamiljerna har fått tillökning. Den yngre fruns man är en briljant jägare och luftlandsätter kontinuerligt livsmedel till sina små. Den äldre damens kavaljer har antingen inte jakt som sin favoritsysselsättning – eller saknar allt vad tur heter. Det påminner om 2014 när Ernst (Kirchsteiger) totalt utklassade stackars Bertie som till skillnad från Ernst inte hade ett helt TV4-team som stod och kastade upp döda råttor till honom en kilometer bort. Ernst förstörde självförtroendet för många äkta män den säsongen. Det är som när ”någon” lyckas tillverka en hel utesoffgupp, placera ut fjorton hängpelargonier i krokar av aspträ som just snidats fram, grilla lammkotletter, bygga en 8 kvadratmeter stor guldfiskdamm med omedelbart blommande fetknopp i den nyanlagda och intilliggande stensättningen – och klia sina nakna fötter mellan tårna – på mindre än 20 minuter!!!! Allt följt av 100000 kvinnliga TV-tittare som aldrig anade de 250 inhyrda yrkesmännen bakom kamerateamet! Nåväl, åter till ängshökarna. Av allt att döma fungerar alla nu kända par och de sista nätningarna fixades till igår kväll. I år har vi t o m lyckats få el på några av näten!

Mums! Den här ödlan blir hon nog glad för….

190614: Gårdagen innebar nästan uteslutande positiva signaler. Hembesök gjordes på de flesta ställen över hela ön och alla skyddade par verkade vara vid gott mod. Även kända alvar- och agpar gav tummen upp när de fick syn på Vita Volvon. Ett kornpar verkar dock ha gett upp och det möjliga paret i höstvete hinner det nog inte bli något av. Smålandsnytt gjorde ett reportage och de engagerade paren uppförde sig exemplariskt under inspelningen. Nu väntar en lugnare period (endast två nätningar kvarstår) men det vore roligt om vi kunde hitta fler par. Så håll ögonen på korn- och veteåkrar och över alvar och agmyrar. Rapportera in alla ängshökar du ser på Artportalen eller ring Patrullen direkt. Det gör inget om det skulle råka visa sig vara en brunhök eller om rapporten visar sig avse en redan känd individ.

190611: Paret som upptäcktes i sista stund till följd av Patrullens svaghet för blåvingade årtor, har nu fått sin luserntomt utmejslad och inhägnad med elnät. När de öländska ängshökarna och Patrullen gick gick till sängs igår kväll, var prognosen god för de allra flesta kända paren, särskilt de som tvingats ta hjälp av ängshöksterapeuten. Nu återstår nätningen av de två paren som bor i koloni samt att fastställa om paret i höstvete (som skall slås som ensilage) menar allvar med att vilja bo där. I så fall kommer de nog att bli försökskaninpar nr 2 och tillägnas ett kravallstaket (2,5×2,5 m). Den som läser detta och är på ön får gärna fr o m nu hålla utkik efter par i korn och vete. Det finns ett flertal par som gäckat terapeuten hittills och som troligen bor i sådana grödor. Eller på alvaret eller i något impediment.

190609: Det positiva har fortfarande övertaget. Kanske är båda kornparen i drift och ett nytt alvarpar har hittats. Därtill medförde Patrullens lilla avstickare till den blåvingade årtan söder om Kalmar att ett vallpar av en slump – och i sista stund – upptäcktes på vägen hem. De har nu fått sin tomt avstyckad och maskinerna kommer inom en timme. I övrigt mår alla av allt att döma bra. Det stora naturliga problemet i år verkar vara de bruna kärrhökarnas begivenhet på ägg! Släkten är värst är ju ett känt begrepp. Kanske ska vi tolka det som att det är ett uselt gnagarår – något som ingen annan än Patrullens sammanlevande husföreståndarinna (militärt uttryck för sambo), uppskattar…

Ikea har extrapris på torrt fjolårsgräs just nu.

190607: Gårdagen bjöd på mestadels positiva upplevelser. Flertalet av de par för vilka det hystes oro, verkade trots allt vara i full drift. Dessutom inkom en rapport om ytterligare ett alvarpar och sent på kvällen körde Patrullen förbi en ännu oslagen vall där ett par höll på att fatta beslut om sin framtid. Det tråkiga är att fältet skall slås idag – om bara några timmar. I skrivandets (fr 05:00) stund sitter Patrullen och hoppas på tecken på att första ägget är lagt. Då kan kanske tomten hinna mätas ut. På andra sidan vägen sitter han som är gift med tjejen i Friggeboden på vakt, kärleksfullt bligande mot den lilla lägenheten. Det är ett gott tecken, även om det skulle kännas skönt att även få se henne. Några harar snurrar runt kravallstaketet – irriterade över att inte kunna komma in.

Likt en vänsternias inspel till mittsexan i handboll, passas ödlan genom luften.

190605: Fr o m nu kommer vi med yttersta sannolikhet inte att hitta fler bon i nån lusernvall. Endast två par har kunnat få sina tomter funna, utmätta och inhägnade. Därtill trivs honan i den lilla friggeboden så här långt alldeles utmärkt. Rågkolonin har ännu inte kunnat – eller behövt – ”behandlas”, men oron växer för att det kan ha skett någon naturlig predation – inget livstecken på ett par dygn. Nu kan vi bara hoppas på att bortkörda par väljer korn eller höstvete. Minst ett befintligt kornpar verkar dock ha gett upp – troligen till följd av besprutning. Det sprutas just nu hej vilt i spannmålen. Det är inte själva giftet som skadar ängshöken, men väl störningen i sig, lite beroende på hur långt från de fasta hjulspåren de lagt sitt bo. Det här börjar luta åt ett uselt år. Den kristna högerns, dumhögerns och nazihögerns halvering av anslagen till biologisk mångfald verkar ha gjort åtminstone ängshökarna uppgivna och håglösa. Apropå det! Finns det nån som står i beredskap att köpa något dyrt på Naturbokhandeln? I så fall vore det ytterst värdefullt om ängshöksterapeuten kunde få byta bort ett presentkort på 5000 kr mot cash. Pengarna behövs för att ersätta de bönder som trots allt ”drabbats” av ängshök.

190601: Färjestadenparet som stängslades in i förrgår, mår av allt att döma bra. Patrullen kan inte undanhålla världen skälen till varför just detta par ligger extra varmt om hjärtat. Dels blev det av med sitt bo såväl 2017 som 2018 då en person som cyklade förbi lusernvallen varje dag, underlät sig att rapportera detta – förrän vallen slagits. TVÅ ÅR I RAD! Det beror i minst lika hög grad på att cirka 300 m från årets rede, fick den då 54 år yngre Gryningspatrullen se sina första ängshökar just precis här (se den gulnande anteckningen från det året). Notera också att det inte heter ”bakvingen”. Men det är ett numera preskriberat misstag.

54 år sedan……

190531: Gårdagen var en lyckad dag ur ängshökssynpunkt. Ett par fick sin tomt avstyckad, ett par kringgärdades med elnät, två nya par upptäcktes (men det är oklart om de hinner lägga något ägg innan vallen slås) och ett alvarpar mantalsskrevs – inkl fem ägg. Och alla tidigare omhändertagna par mådde utmärkt – inte minst hon med compact-living-stilen. Dagen kommer att ägnas åt att undersöka hur långt de senast upptäckta fem paren hunnit i sin familjeplanering. Några bör kanske märkas ut – om de hunnit värpa. ”Värpa” känns förresten inte som något värdigt uttryck för en ängshök….

190530: Ytterligare tre nya par i vall har hittats och prognoserna för dessa ser rätt så ljusa ut. Tjejen med skyddat boende jobbar på och kan nu räkna med 6-7 traktorfria dygn utanför dörren. Hon har förmodligen hunnit sätta upp gardiner och hängt en bonad på stålväggen. Kommande tre dagar blir hektiska – om- och nyetablerade par måste hinna hittas i tid. Håll koll och kontakta Gryningspatrullen omedelbart. Och håll tummarna för att många väljer korn eller höstvete!

190528: Arbetena runt Josefines bo och ägg blev till slut för långvariga – hon vågade inte gå ner på tre timmar och under tiden lyckades någon av de 200 tillresta trutarna, kajorna och brunhökarna att upptäcka äggen. Nu får vi se om vi kan hjälpa det olyckliga paret till ett nytt fält, men det börjar bli allt snävare tidsmarginaler. Får vi dem att välja ett höstvete eller kornfält, löser det sig. Väljer de en vallåker, kan maskinerna dyka upp efter bara några timmar. Vi har dock lokaliserat och märkt ut ett nytt bo i vall samt hittat ytterligare ett. Och bigamistens yngre hustru från ifjol – nu en rekorderlig 3k-kvinna – sitter sen i morse på sin favoritsten och ser ut som om hon inte alls varit nere i Tchad i åtta månader. Bigamisten själv håller en medvetet låg profil och glider bara runt ibland över åkern. Han har uppenbart lärt sig något av säsongen 2018…. Ängshöksterapeuten får oerhört mycket hjälp från frivilliga i år – annars hade det inte alls gått. Det rör sig om extremt tajta tidsmarginaler.

190526: Compact living-tjejen har ännu inte avskräckts. Alla i våra kretsar – utom hon – förvånas högeligen över detta! Även grannen på lyxtomten mår bra – och ska få sitt elstaket inom några timmar. I övrigt är det som under folkvandringstiden – folk (d v s ängshökar) vandrar runt i förhoppningen att hitta alternativ till de bosättningar som de blivit bortkörda ifrån. Därför är det åter oerhört viktigt att terapeuten får snabba informationer om alla observationer. Snart slås alla lämpliga fält. Räddningen för många kan bli att bilda kolonier. När tiden och hormonerna nu börjar tryta, har de inte tid att göra några egna ingående analyser av bostadsmarknaden. De drar då i stället slutsatsen att de som redan bor där, har fattat ett välgrundat beslut. När det gäller de två par som redan har sitt på det torra, väntar nu gödselspridning runt tomterna. Bönderna har på heder och samvete lovat att inte överösa tomterna/ettan med kogödsel.

190525: En bra dag i ängshöksvärlden. För det första: familjen med den nyutsatta tomten på 24×24 m, har klarat nätterna och verkar nu fungera som vilket Svensson-par som helst. För det andra: paret som vi tvingades förse med Sveriges första kravallstaket Pygargus (2,5×2,5 m och 90 cm högt), har accepterat! Tre ägg var för mycket att ge upp. Det tog två timmar, men sen ruvades de på nytt sedan mannen påstått sig ha utfört en avancerad teknisk utvärdering – och gett klartecken. Härmed har vi skrivit historia – ängshökshistoria! Det enda tråkiga (hittills) idag är att en bonde som lovat kontakta före skörd, struntade i att göra det, varmed ett par förlorats tills vidare. Det var andra året i rad det ”glömdes” bort…..

190523: Ingen bra dag – åtminstone inte ur ängshökssynpunkt. Efter tre gryningstimmar återvände en hona till sitt bo efter att ha ätit frukostsork och Patrullen kunde gå ut och markera ut tomten. Med dyngblöta byxor (70 cm högt regnvått korn) skulle därefter honan bara väntas tillbaka. Under två timmar vägrade hon. Sen hade hon bestämt sig men precis då anlände fyra skådarbilar. Alla kastade sig ut ur bilarna med kamerorna och honan kom på andra tankar. Hon har fortfarande inte återvänt (13:40) och häckningen är troligen spolierad. I eftermiddag slås fältet…. Delge gärna alla fotografer att ängshökar kommer till bilen om man sitter kvar. Då kan man få excellenta bilder. Går man ut, håller de sig borta. Ängshöksterapeuten behöver nu besöka en ängshöksterapeut-terapeut för att få ner adrenalinhalten!

190522: Nu är vi inne i tredje perioden. Idag fick ett par ges upp. Inget ägg lagt och i morgon slås rågen. Det skördas lite här och där, men inga offer har konstaterats. MEN! Nu behövs mycket hjälp med inventering! Stora områden av potentiellt intresse är okontrollerade. Slå en signal om du kan ta ett fyra-timmarspass under de närmaste dagarna. En annan hona i korn, vilket skall slås i övermorgon, har äntligen fått klorna ur och börjat ruva. Hon får sin fastighet utstakad i morgon. Sen behövs någon timmes hjälp med att sätta upp elstaketet. Några nya par har mantalsskrivits i agmyr och något ytterligare i alvarmark. Kolonin i rågen som slås av lite i taget, verkar må bra. Troligen är 20-25 par under utredning.

190519: Den tilltänkta uppstarten av inventeringsarbetet har i stort sett omintetgjorts av dimma. Regnet och förväntad värme kommer att sätta fart på lusernvallarna, ängshökarna och lantbrukarna. Alla kommer att gå till handling samtidigt. Nu kommer kampen att stå mellan hur snabbt första ägget hinner läggas och hur angelägen bonden är att ta in förstaskörden. Och på hur många ställen ängshöksterapeuten kan befinna sig samtidigt. Något nytt par har hittats sen i förrgår, och något par kan ha bytt adress eller drabbats av problem. Fortfarande känns det som om vi har ca tjugo par i omlopp – d v s väsentligt färre än 2017 och 2018….. Å andra sidan ser det ut som om de ökat i Uppland, Östergötland och på Gotland. Individer har också rapporterats från bl a Västmanland, Värmland och Halland.

190517: Rågkolonin har accepterat att ytterligare en sektion av fältet har skördats. Bägge tjejerna ruvar på bra och snart blir det dags att märka ut gränserna för deras fastigheter. Problemet här förefaller snarare vara att ett stort antal kråkor bor grannar i angränsade skogsdungar. Det tredje spannmålshäckande paret är kvar, men frun är betydligt mer intresserad av mat än sex. Hanen levererar och levererar men får inte komma till. Det är bäst att de skärper till sig, ty även detta fält skall skördas som grönmassa – i början av nästa vecka!!! Ännu ett agpar kan ha etablerat sig och de flesta av tidigare kända par verkar ganska stabila.

190516: Ytterligare några par har hittats – tyvärr främst i rapsgröda. Det är oklart huruvida tjejen i den kornåker som skulle bevattnas, lyckades ”låtsas som om det regnade”. Paret var kvar efteråt men eventuella ägg måste ha blivit utsatta för fyra timmars iskallt vatten i iskall lufttemperatur. Den lilla kolonin i råg har klarat av de första skördedragen bra och får nu några dygn till på sig att ostört utöka äggsamlingen. Bägge fick tidig frukost och efter en normal serie omständliga morgonbestyr återvände fruarna till sina bon. För alla som anmält sitt intresse för att hjälpa till med en fyratimmars inventeringssittning, börjar det bli dags. Vädret de närmaste dygnen är dock inte direkt lämpligt och ingen panik råder beträffande lusernfälten. Den som kan får gärna vänta tills efter helgen.

190514: Vi ligger nu runt ett tjugotal par över vilka vi inbillar oss ha en viss kontroll. Intressant är att inga par så här långt lagt ett enda bud på någon lusernfastighet. Bra! I stället har sen sist några agmyrar och ett höstvetefält blivit föremål för deras intresse. Två par har påbörjat en liten koloni i ett välvuxet rågfält – som tyvärr skall slås till grönfoder inom någon vecka. Just nu ser det dock ut som om de ska hinna lägga några ägg, varefter Patrullen står beredd med sina vita tomtmarkeringspinnar. Paret i höstkorn har däremot börjat tveka sedan det visat sig att deras fält ska bevattnas.

190512: Ytterligare ett par verkar ha etablerat sig – denna gång i höstkorn. Det totala antalet är dock fortfarande mindre än förväntat. Och vallarna erbjuder fortfarande inte några attraktiva bosättningsmöjligheter.

190509: Tvärstopp råder. Ett rapspar verkar ha bestämt sig, likaså något alvarpar och troligen rågparet. I övrigt verkar alla avvakta. Nästan ingen rapport från våra agmyrar har kommit in – låt oss hoppas att de ändå är där! Vallarna lockar ungefär lika lite som det gör för oss bevingade när vi ser ett blivande, kalt villaområde som stakats ut med pinnar – rödvita på toppen och nedkörda i omrörd sand och makadam.

190507: Någon ängshök har nu nått Uppland. Gotland och Östergötland har också fått en hyfsad tilldelning och här på Öland dyker det upp nyanlända lite då och då. Antalet registrerade par verkar dock inte att öka för tillfället. Ett av dessa fick oönskat besök av en pilsk, ytterst ensamstående stäpphök. Denna envisa charmör kan ställa till med äktenskapliga förvecklingar, men framför allt dra till sig horder av fotografer som i sin tur vill passa på att ta närbilder på de stackars ängshökarna. Det verkar dock som om det slutade hyfsat lyckligt denna gång. Ett par försvann men ett höll ut. Ett par i råg ser väletablerat ut, liksom ett i raps och några i alvarmark. Lusernvallarna står fortfarande nästan stilla i tillväxt och handlingsutrymmet mellan första ägg och slåtter ser ut att bli ytterst snävt.

190505: Ännu några par registrerade, men inte mantalsskrivna. Just nu bör man hålla utkik efter högtflygande hanar som med framskjutet bröst och taktfulla vingslag, skulle göra vilken militärparadälskande diktator som helst grön av avund. Spanar man därefter längs murarna kan man ha tur att även få se en gäspande hona, som med helt uttryckslösa ögon låtsas att hon inte sett något av uppvisningen.

190504: Vi är nu uppe i 17 gifta par – eller åtminstone par sedda på 17 olika platser. Å andra sidan börjar rapporterna om sträckande ängshökar i Skåne och Blekinge tryta. Vallarna växer oerhört sakta och fler par verkar vara spekulanter på alvarmark – jämfört med 2013-18. Fortfarande bara två par i raps – gud ske lov! Det gör att inplanerad inventeringsperiod fortfarande är 17-22 maj.

190503: Första ”kolonin” bildad – tyvärr i ett rapsfält! Två par där hanarna leker vänskapligt i luften medan tjejerna sitter och glor under lugg på varandra från var sin mur…..

190502: Det kommer in nya ängshökar efterhand. Några tar sig ända upp till norra udden och styr sedan rakt ut mot Gotland. Flertalet verkar dock ha funnit sin käresta här på Öland – tio kärleksfulla förhållanden har redan registrerats. Problemet är fortfarande bostadsmarknaden. Lyckligtvis har det kommit några få mm regn, vilket gör att grödorna kan växa till. Inget par har hittills valt raps. Tack! Något par intresserar sig för råg. Bra! Och flertalet verkar fundera på att lägga ett bud på en alvartomt. Det gillar vi! Inrapporteringen på Artportalen fungerar också mycket bra. Tack till alla som lägger in sina obsar där! Det är till mycket stor hjälp – inte minst nu i initialskedet. Samtliga tjejer är så här långt 3k eller äldre. Det är bra. 2k honor har svårare att lyckas med sin häckning även om det finns många exempel på goda ärkemödrar även bland dem.

190429: Förkyld och eländig (den svårartade maskulina varianten) gjorde att dagens skådning fick inskränkas till att ske från bil. Just som Vita Volvon rullade in vid en av fjolårets häckningsplatser, kom en ad hona fram, läste av bilens reg.nr, kallade på sin gubbe varefter de parade sig två meter från fjolårets bohåla! Just där kommer de dock inte att kunna bo – fältet lider av torka och dålig tillväxt. Men hon har nog en plan i sitt vackra huvud. Ytterligare ett par i området. Därefter ringde en bonde från andra sidan ön och berättade om två fåglar över hans åker – handla gärna ditt kött hos Kvalitetsprodukter i Färjestaden eller Bårby. Sedan var det bigamistens tur att få ett hembesök. Och jodå – han var där tillsammans med något som kan vara hans yngre fru från ifjol – nu ett rekorderligt fruntimmer i sina bästa år. En utmärkt bra dag på jobbet! För den som vill deltaga aktivt i ängshöksarbetet blir det akuta uppdraget att registrera lusernvallar som bevattnas. Sådana kommer av allt att döma bli hetast på årets bostadsmarknad. Maila svalgarden.oland@telia.com.

190428: Vi har nu två, möjligen tre par som träffats och fattat tycke för varandra. En regelrätt spelflygning noterad! Först idag förärades ängshöksterapeuten själv att få se några av dem! Det känns rättvist! Det blir nu viktigt att söka efter lusernvallar som bevattnas. Över sådana kommer troligtvis alla de par som inte får plats i agmyrar och kvarvarande tokmarker att slå sina lovar för att få tag i en bostad. Tidigare bulletiner – v g se nedan.

Första hanen hemma från Tchad!

Första ängshökshanen upptäcktes den 22 april. Redan dagen före förekom en rapport från Östergötland. Första tjejen checkade in på Öland den 23:e. Samma kväll hölls ett upptaktsmöte för alla som anmält sig som frivilliga medarbetare under häckningssäsongen. Och det finns fortfarande plats för fler frivilliga.

Just nu är uppgiften att rapportera in ALLA observationer direkt till 070-5585970 (ring eller sms:a) eller att utan fördröjning lägga in dem på Artportalen (där de kommer att döljas automatiskt).

Från den 17 maj är vi i behov av hjälp med att inventera ca 45 platser på ön. Varje pass skall omfatta fyra timmar och målet är att vi så tidigt som möjligt ska upptäcka par med häckningsambitioner. Viktigast från början är att hitta de par som vill bo i åker (redan efter den 20:e kan det bli aktuellt med första-skörd av lucernvallarna).

Från och med 20 maj kan det bli aktuellt med att sätta upp elnät. Det är en mycket stor fördel om man är två eller tre personer vid dessa tillfällen.

Därefter och under hela sommaren är alla dagliga rapporter av yttersta värde (även om det är precis samma fåglar man ser varje dag).

DETALJERAD INFO

Ängshöken bildar gärna små kolonier, vilket oftast visar sig vara en god idé för framgångsrik häckning. På bilden ovan har Magnus tagit över vakten över kolonin medan de båda övriga hanarna gett sig ut på jakt. Här kommer mer info om detta fenomen att presenteras efter hand.

Nät, saltat vatten, jordningsspett och betongborr hjälpte inte under den öländska torkan 2018 – åtminstone inte för att få ström i nätet…..

Under 2018 infördes elektriska fårnät som ett extra skydd mot fyrfota fiender (grävling, räv och rådjur(!)). Trots att näten inte kunde fås att leda ström, lyckades samtliga par att få ut nästan fyra ungar var. Näten fungerade som en rent fysisk barriär. Endast ett ”nätat” par prederades. Två onätade par fick oönskade besök av grävlingar. Tomterna kunde dessutom minskas från ca 50×50 m till i det minsta exemplet 25×25 m. Inte minst markägaren såg med blida ögon på detta.

Kravallstaket Pygargus

Kravallstaketet är konstruerat och producerat i Kvinsgröta och utgör den sista byggstenen i ”skalskyddet” mot räv, rådjur och grävling. Kravallstaketet kommer att provas under 2019. Här kommer mer info om dessa tekniska åtgärder att presenteras efter hand.

Unga frk Harrysson, sist ut av 31 ungar under 2018.